Annons:
Etiketthälsa
Läst 5750 ggr
[Carpinus]
2015-08-25 19:44

"Ja, vad heter du nu igen?"

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Du kanske känner igen situationen: du rusar runt i affären för att göra några snabbinköp, och plötsligt står du framför en person som du gick på kurs med för fem år sedan, en som du blev jättebra kompis med. Hon hälsar glatt med ditt namn och pratar obesvärat på, medan du hela tiden blir blockerad av att du inte på några villkor kommer på vad hon heter. Så tittar hon på klockan, säger hej då och försvinner ut genom kassan, och då kommer du på att hon heter ju för sjutton Birgitta!

Det behöver alls inte vara ett demenstecken att man glömmer namn, det började vi nog göra strax efter att vi första gången lärt oss vad kompisarna i sandlådan hette. I stadiet dessförinnan kallade vi för enkelhetens skull alla herrar på stan för "pappa" till mammas blygsel.

Jag kom att tänka på det här när jag läste om en lärare som konstaterade att hon har att lära in 240 namn inför det kommande läsåret. Och då är det inte bara att memorera namn från ett papper - namnen skall ju appliceras på lika många elever dessutom! Elever som följer likartat mode, eller som varierar sitt utseende från dag till dag - blond idag, rödhårig i morgon, utslaget hår idag, uppsatt hår i morgon o.s.v. Hur i all världen bär man sig åt?

Det finns en person som heter Mattias Ribbing som säger sig ha gått från att vara innehavare av ett normalminne till att bli bli "minnesmästare", med flera titlar från den typen av tävlingar. Han ger rådet när det gäller inlärning av namn att man associerar namnet till bilder. En lärare med 240 elever får väl vara lite mer systematisk och fotografera sina elever för att därefter associera med namnet, men för oss övriga så är tipset att man kopplar till det första man kommer att tänka på som kan fästa namnet i minnet. Du hälsar på Marianne, och tänker på skivbolaget som du har många skivor från, Tilda får dig att koppla på Tillbryggeriet vars öl du gillade så mycket förr, Niklas får dig att tänka på att du gjorde många mål på nick i juniorlaget o.s.v. Men du måste rikta din uppmärksamhet på personen samtidigt som du gör associationen, det går inte när vederbörande gått ut genom dörren och stängt den efter sig - "bilder med tydliga konturer minns hjärnan bäst", som Ribbing uttrycker det.

Annons:
Maria
2015-08-25 19:49
#1

Ja usch, det är jobbiga situationer.

Jag har ju ordentligt fnurr med mitt minne och vissa saker verkar vara bortblåsta men jag får inte riktigt kläm på det.

Jag tappar inte bara namn utan utseende också.

Jag försöker också hitta strategier för att komma ihåg saker men det är svårt när man glömmer hur man tänkt från början.

Att associera till bilder är bra men då gäller det att komma ihåg vilken bild😉

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

[Carpinus]
2015-08-25 20:07
#2

#1 Jag känner igen det där med utseende! Tror jag har någon form av partiell ansiktsblindhet, vissa personer känner jag igen efter ett halvsekel, medan andra som jag presenterats för förra veckan kan vara "oidentifierbara". Speciellt sådana som ändrat någon detalj i utseendet - bytt glasögon, ändrat frisyr eller liknande. Det kan vara riktigt pinsamt, speciellt om den andra personen verkar stenklar över vem jag är! ☺️

[Jimmy.L]
2015-08-25 20:17
#3

Känner igen detta har själv stött på folk man gått kurs med eller jobbat med som man glömt bort namnet på.

[Carpinus]
2015-08-25 20:26
#4

#3 Ja, det är ju mänskligt och svårt att gardera sig emot! Speciellt när det händer i en neutral miljö - vet man att Nisse jobbar i Saluhallen så är det nog lättare att förknippa namnet med miljön om man springer på honom där, men träffar man honom i kön på Bilbesiktningen så kan det bli knepigare. Det är i alla fall min erfarenhet.

[Jimmy.L]
2015-08-25 20:32
#5

#4 Exakt.

Maria
2015-08-25 21:13
#6

Jag har ganska stora besvär med minnet emellanåt och det värsta är att jag alltid är rädd att "folk" ska tro att jag inte intresserad.

Nu efter semestern på jobbet t.ex så hade jag glömt vad ett par arbetskamrater skulle göra/resa och jag avvaktade för att de skulle börja berätta så att jag kanske kom på det men jag fick fråga.

Vad var det nu du gjorde på semestern?

Det är bättre att vara ärlig men jag skäms ibland. Nu vet ju de flesta om min "diagnos" men jag upplever det jobbigt emellanåt.

Sedan är det också svårt för när jag ska berätta om min problematik så har alla det likadant. Alla berättar om olika saker de glömt men jag försöker förklara att det är normalt att vara virrig och glömsk men det är jobbigt när det påverkar ens vardag och när vissa saker bara är helt borta. Jag kan inte ens hitta tråden igen.

Det är svårt att förklara….

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
[Carpinus]
2015-08-25 21:49
#7

#6 Det är klart att det kan finnas faktorer som komplicerar situationen extra, och då kan det kanske även vara svårt att associera, som du påpekar i #1.

Träffade en släkting för ett tag sedan som jag inte sett på rätt många år. Nu hade han fått mig utpekad för sig, så han hade därmed inga problem att placera mig. Jag var däremot tvungen att fråga vem han var, och det var inga problem. Därmed så slapp man den där gissningsleken som annars lätt uppstår i sådana situationer.

Tarotstollan
2015-08-26 02:35
#8

Jag glömmer namn jätte ofta , särskilt om det gått ett par år emellan man träffas men jag brukar vara ärlig och säga "jag känner igen dig men har glömt vad du heter".

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Maria
2015-08-26 08:03
#9

#8 Jag har varit på mitt nya jobb i snart två år och det är en stor avdelning men jag har fortfarande inte tagit in vad alla heter. Vi pratar ju i lunch/fikarummet men det är så svårt.

Jag har försökt göra en karta över var var och en har sina "platser" och skrivit i namnen men det är ju en dagavdelning med patienter så få är ju på sin plats när man ska ha tag i någon.

Jag försöker så gott det går utan att avslöja för mycket om mitt dåliga minne🤫

Mitt arbete går däremot bra att sköta då jag hela tiden har datan tillgänglig och kan på ett klick gå tillbaka och så skriver jag ner allt av vikt.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

[Carpinus]
2015-08-26 08:04
#10

#8 Ja, jag tror det är enklast!

Ser man själv att någon är villrådig en så är det ju inte "hela världen" att fråga om man är igenkänd.

[sanna70]
2015-08-26 09:05
#11

Det händer emellanåt att någon ropar "Hej" när jag är i affären eller ute och jag undrar för mig själv vem det var. .  

Jag träffar otroligt mycket folk och det är hopplöst att hålla reda på alla dessa namn men är det någon som stannar mig så brukar jag i regel fråga rätt ut. Det bästa sättet att få svar är att fråga 🙂

[Carpinus]
2015-08-26 10:02
#12

På en podcast på Youtube visar Mattias Ribbing hur vi kan lära oss namnen på 1,5 miljoner personer på en kvart - borde räcka en bit…

(Spola fram till 3:10 så slipper du kallpratet!)

[sanna70]
2015-08-26 10:35
#13

#12 Intressant och helt klart värt ett försök 🙂

Annons:
TjockaBerta
2015-08-26 13:13
#14

Dubbelnamn försvårar ytterligare tycker jag Ann-Kristin. Ann-katrin. Ann-katrin Lindström, Lindgren, Lindberg osv 😢

>>>Malum domesticum<<<

[Carpinus]
2015-09-17 22:20
#15

Det är ju, som vi väl delvis varit inne på i tråden, lite skillnad på att glömma namn och att inte känna igen personer. Per Orvegård på LTZ hör tydligen till den senare gruppen. Han skriver bl.a:

"Tjena Per. Länge sedan vi sågs."--- "Vem i helvete är det här? "Ja, jättekul att just du var här. Världen är rätt liten", börjar jag trevande. Försöker fiska lite efter något jag känner igen."---

"Jag har nog nån diagnos. Det kan vara åldern också, men jag kommer inte ihåg folk. Jo så klart kommer jag ihåg farsan och morsan. Lotta och sönerna som jag träffar eller hör av närapå dagligen. Åkomman är grymt pinsam när man dessutom försöker vara en trevlig och pratsam person. Det kanske är därför andra kommer ihåg mig. Den där rödhåriga som aldrig höll käften. Det finns säker de som skulle kategorisera min defekt som ointresse, men det är det inte.."---

[Ruffsetuss]
2015-09-20 22:57
#16

Är helt hopplös på att komma ihåg vad folk heter och då har de presenterat sig någon minut tidigare 😁

[Carpinus]
2015-11-27 23:03
#17

BBC har en färsk artikel om namnminnesproblematiken ser jag.

"Never have the embarrassment of forgetting a name again."

[Carpinus]
2015-12-18 07:56
#18

"Tänker du att du omöjligt kan lära dig nya saker, eftersom du inte minns namnet på din granne? Lugn, det är en helt naturlig del av åldrandet. Ju äldre vi blir desto svårare har vi för att komma ihåg småsaker, sifferkombinationer och namn. Men det betyder inte att hjärnan har slutat utvecklas. Den agerar bara på ett annat sätt.

- Kontakten mellan vänster och höger hjärnhalva blir bättre och bättre ju äldre vi blir, vilket gör att vi lättare kan se mönster och sammanhang, säger Bodil Jönsson, författare och professor emerita."---

GP

[Nomen Nescio]
2016-11-02 10:04
#19

#0 Häromkvällen såg jag Henrik Schyffert i en roll i deckaren Svartsjön. Kunde inte komma på hans namn, men så kom jag att tänka på den där associationsleken, och när jag väl fått fram namnet associerade jag det med bananföretaget Fyffes, och nu sitter Schyfferts namn som en smäck! 🙂

[helga21]
2016-11-02 11:41
#20

# 19 Och jag försöker glömma hans namn 😃

Annons:
[Nomen Nescio]
2016-11-02 11:43
#21

#20 Ja, han hör inte till mina favoriter direkt, men det var irriterande att inte komma på namnet just då…

DesK
2016-11-03 07:32
#22

Det här var ett problem när jag jobbade i butik. Blev många dråpliga möten, där antingen jag eller den som jag mötte, tog för givet att vi kände varandra 🙂 Numera händer det då och då att jag möter folk som jag har träffat /pratat med på mina hundpromenader. Senast jag var i affären var det en man som hälsade så glatt på mig och jag kliade mig i skallen och undrade hur vi känner varandra 😊 Han löste det mycket elegant åt mig, genom att fråga hur det står till med min vackra novénare 🙂 Mannen är alltså en sjöviksbo som en gång i tiden var arbetskamrat med Zakis uppfödare 🙂

En grej, skriv ihop! Särskrivningar skadar allvarligt din hälsa, missbruka inte mellanslagstangenten.

[Nomen Nescio]
2016-11-03 08:01
#23

#22 Kom att tänka på den gamla historien om mannen som mötte en person som han tyckte var välbekant, så han kunde inte låta bli att hejda honom.

"Ursäkta att jag frågar", sa han, "men jag har sett dig så många gånger men kan inte riktigt placera dig. Jobbar du på TV möjligen?"

"Nej", sa den andre. "På Systembolaget".

[helga21]
2016-11-03 13:29
#24

Min man ser hela tiden folk som han tror att han är bekant med.  På en biosalong i Göteborg fick jag sparka honom på benet för att  han inte skulle slänga sig över Sven Wolter och hälsa på honom då han trodde det var någon han seglat i hop med 😃Det var när Raskens gick på TV.

[Nomen Nescio]
2016-11-13 23:58
#25

"Att plötsligt glömma bort sin bankomatkod eller det inbokade tandläkarbesöket behöver inte betyda att man har begynnande demenssjukdom. Man kan helt enkelt vara stressad. Och det går att träna sitt minne på olika sätt."---

"Närvaro är den bästa förutsättningen för ett gott minne, menar Anna Derwinger. Annars är det lätt att göra saker automatiskt och delvis omedvetet - det är då vi plötsligt, kanske sittande på bussen, funderar på om vi verkligen stängde fönstret, låste dörren eller tog kastrullen från spisen. - Ett modernt fenomen är att folk glömmer vad de ska göra framåt i tiden - som ett inbokat möte, ett tandläkarbesök, tågtider och liknande. Den glömskan beror ofta på stress och bristande koncentration."---

"Korttidsminnet rymmer det vi just nu bearbetar i medvetandet, medan långtidsminnet omfattar det vi minns över längre tid. - En typisk kortminnessituation skulle kunna vara att man ska ringa till frisören och beställa tid. Man letar efter telefonnumret i katalogen och försöker memorera det. I samma stund som frisören svarar och man börjar diskutera tider så kommer med all sannolikhet numret att försvinna ur minnet, eftersom ens medvetande fylls med annat. Ofta när vi klagar på dåligt minne handlar det egentligen om att vi bara tänkt en tanke, utan att egentligen förankra den på ett sätt så att den tål att vi tänker på annat. Vi har alltså inte förankrat tanken i långtidsminnet, förklarar Anna Derwinger."---

"Att det blir svårare med åren att komma ihåg namn på nya människor, eller nya telefonnummer till vänner som flyttat till annan ort, är helt normalt, menar Anna Derwinger. Å andra sidan är den senare delen av livet den tid då vi har mest erfarenhet och samlad kunskap att luta oss mot."---

"När söker man hjälp?_
- När man upplever att ens eget eller någon närståendes minne allvarligt försämrats och det inte finns någon naturlig förklaring till det. Då är det bra att ta kontakt med husläkaren för en första utredning. I många fall handlar det om tillstånd som går att behandla. Ett uppriktigt samtal med en läkare om den situation man befinner sig i, både psykiskt, socialt och fysiskt kan ge bra vägledning till vad minnesförändringen kan bero på."_

http://www.dn.se/insidan/glomska-beror-ofta-pa-stress/ (Publicerad 031013)

Upp till toppen
Annons: