# Gamla minnen
Author: Maria

Jag tänkte vi kunde ha en tråd för gamla minnen. Det kan vara vad som helst men roligt om minnena har något med "förgången" tid att göra.

## Comment 1
Author: Maria

Jag kan börja med ett barndomsminne.

Jag är uppvuxen i miljonprogrammens tid och bodde i 8- vånings höghus i många år. Husen byggdes 1961 och jag föddes året därpå.

Jag har ett minne som fortfarande måste ha varit 60-tal som fastnat och det var att ibland kom det musikanter och spelade på gården. Då vet jag att mamma lade småpengar i  pappersomslag och vi kastade ut dessa från fönstren. På den tiden fanns ju många valörer i småpengar.

Idag kan jag jag tycka det var en lite märklig plats att spela. Vi bodde på 5:e våningen. Jag gissar att företeelsen var mer vanligt bland landshövdingehusen i Majorna eller Gårda som exempel med sina tre våningar. 

Det var i alla fall ett glatt minne.

✨

## Comment 2
Author: Maria

Jag minns att jag hade en återkommande mardröm som barn och det var att jag inte hittade hem. Alla hus såg likadana ut och inget var mitt😕

## Comment 3
Author: Carmarino

Min mormor och morfar hade vedspis - eller snarare koksspis, för de eldade med koks - ända fram tills de flyttade till en pensionärslägenhet i början av 1970-talet. Då var bägge över 80 år gamla och min morfar gick och hämtade koks i en hinken i andra änden av trädgården. Han hade hinken i ena handen och käppen i den andra.

När den här bilden togs hade han ännu inte börjat använda käpp. Han hade också skottat gången. När han blev äldre var det inte alltid han orkade det, och ibland frös det och blev halt.  (Fast mina morbröder var där nog och hjälpte till med skottningen ibland.) Då var det inte roligt att veta att morfar gick där med slitna trätofflor, käpp och en tioliters plåthink med koks. Som väl var klarade han sig utan att trilla - vad vi vet.

![](/u2/3040c185d78530a7f6d85197d6efee40/660/robert.jpg)

Kommer forfarande ihåg hur mormor flyttade ringarna på spisen med spiskroken när hon skulle koka vatten. Har fått ärva hennes gamla sockerkaksform. Den är rätt svart, så jag gissar att den varit inne i den kokseldade ugnen många gånger.  

✨

## Comment 4
Author: Maria

#3 Vilken fin bild.

Jag kan tänka mig att det blev en stor omställning vid flytten med alla moderniteter.

## Comment 5
Author: Carmarino

#4 Tack. Det är dock inte jag som fotograferat. Hittade det i min mors fotoalbum.

Ja, morfar trivdes nog aldrig särskilt bra i lägenheten, för han hade ingen trädgård att gå ut i. Odling var hans stora intresse i livet, och han höll jämt på och pysslade med något. På somrarna växte det vita smultron som kantväxt längs gången. Det fanns även vita, röda och svarta vinbär, jättegoda plommon, flera sorters äpplen, päron, rabarber, krusbär (både röda och gula har jag för mig) samt förmodligen en massa annat som jag glömt. Gissa om vi barnbarn gillade att besöka mormor och morfar då. ![Glad](http://pensionarer.ifokus.se/images/empty.gif "Glad")

Fast jag har för mig att han bara bodde i lägenheten högst något år innan han dog, nära 88 år gammal.

## Comment 6
Author: Maria

#5 Då förstår jag att din morfar saknade trädgården.

Det måste ha varit rena paradiset för barnbarnen.

## Comment 7
Author: Maria

När jag var barn så hyrde mina föräldrar på landet i ett hus som ägdes av ett äldre par utan barn. Alice och Alfred. Huset hade två våningar och källare. När vi kom så flyttade Alice och Alfred upp till vindsvåningen och så hade de kök i källaren. Vi fick alltså hyra deras vanliga bostad. Ett ganska knepigt arrangemang kan jag tycka så här i efterhand.

Där fanns bara ett handfat och så utedass.

Jag brukade få bada i källaren i en zinkbalja med en kran från den egna brunnen. En gång så vet jag att det var något "slibbigt" i baljan men mamma sa att det bara var tvålen men efter en stund så upptäckte jag att det var en död groda som var alldeles geléaktig och vit. Den hade förmodligen kommit med slangen från brunnen.

Gissa om jag vägrade att bada sedan😃

## Comment 8
Author: Schnauzertik

#7 Kommer att tänka på Hemsöborna . De hyrde väl ut storstugan till en professorsfamilj. Men det var förstås längre tillbaka i tiden.

Zinkbalja har jag också badat i när jag var liten men någon groda minns jag dessbättre inte.

## Comment 9
Author: Maria

#8 Ja just det. Lite knepigt att själv bo på undantag och hyra ut sitt hem över sommaren.

## Comment 10
Author: [Borttaget]

Det var den 15 juli 1971. Min dåvarande arbetsplats låg vid Lilla Torget i Göteborg, och jag och några arbetskamrater var på väg ut. Just när en av oss sträcker fram handen för att öppna dörren hörs en våldsam explosion, golvet skakar till och dörren är på väg att flyga upp. Flera explosioner hörs, och när den som står närmast ytterdörren kikar ut sliter vi in honom, men vi hinner se en enorm rökpelare bortom Packhuskajen vid Göta Älv. Vi visste det förstås inte då, men vi hade just varit med om hur det danska torrlastfartyget Poona flugit i luften vid Lundbyhamnen.

M/S Poona byggdes 1952 av Deutsche Werft AG i Hamburg. Hon levererades samma år till Det Østasiatiska Kompagni i Köpenhamn och sattes i trafik på Indien, Australien och Stilla Havet. Nu hade hon anlänt till Göteborg för att lasta blandat styckegods och när experter senare kunde rekonstruera händelseförloppet insåg man att medvetenheten om risker vid samlastning varit dålig, så erfarenheten från Poonakatastrofen kom att bilda skola.

Vad som hänt var att man omedvetet hade förvandlat det danska fartyget till en flytande jättebomb. Det började med att man hade lastat 36 ton natriumklorat i hundrakilosfat och 600 ton rapsolja i tvåhundralitersfat. I ett angränsande lastrum fanns det karbid, som bildar brandfarliga gaser vid kontakt med vatten.

Nu hade man börjat lasta stålkonstruktioner, och de tunga balkarna lyftes ner i lastrummet med lyftkran. Då kom balkarna plötsligt i gungning och träffade i rörelsen fat med natriumklorat och rapsolja som punkterades, varvid innehållet rann ner på durken och blandades. Under den fortsatta svängningen slog balkarna samman så att det bildades gnistor som i sin tur antände blandningen.

I hettan som uppstod vid branden omvandlades natriumkloraten till fritt syre och explosionen var ett faktum. Kraften i detonationen blev så våldsam att lastluckorna kastades flera hundra meter bort. Poona slets loss från sina förtöjningar och låg brinnande på älven och drev utan kontroll,  ett tag hotade fartyget att kollidera med Älvsborgsbron. Räddningsmanskapet kunde på grund av explosionerna och hettan inte närma sig fartyget. Efter att ha kollat stuverirapporterna insåg man att det var uteslutet att sätta in vattensläckning, eftersom det fanns karbid ombord. Tillsammans med vatten bildar det acetylen, vilket skulle ha inneburit ytterligare förstärkning av branden.

Det tog fyra dagar innan branden mattades och brandmännen fick den under kontroll, men först efter tio dagar var man klara med eftersläckningen. Olyckan krävde tre liv och sex personer skadades. En av de omkomna var en stuvare som inte saknades omedelbart, men snart insåg man att han hade varit ombord och förolyckats. Inte förrän det utbrunna skeppet månader senare började huggas upp på ett varv på Ringön återfann man hans kvarlevor.

Idag finns  inte mycket kvar av Lundbyhamnen, som det såg ut för 45 år sedan. SVT/SR:s Göteborgskontor ligger i Lundby sedan 2008 och i bakgrunden ser vi delar av Ramberget. Nere till vänster i förgrunden syns för övrigt segelbåten SCA som deltog i Volvo Ocean Race för några år sedan, den första deltagare som seglat med enbart kvinnlig besättning. Fast det är förstås en helt annan historia.  

Här finns det mer uppgifter om Poona och explosionen:  

 http://www.faktaomfartyg.se/poona\_1952.htm

http://www.sakerhetsradgivarna.se/notice/notice\_read.asp?id=96

http://www.strannevik.se/Gamla%20foton/Goteborg/gbg36.html