Lite mer generationsschabloner: "Ja, vi har slutligen tagit över efter jätteproppen Orvar. Den siste 40-talisten har fått sin första pensionsutbetalning i brevlådan. Det är 60-talisterna som dominerar nu. I politiken, i media, i näringslivet – överallt.  Det är också vi som har pengarna, vilket inte kan beskrivas som annat än rättvist eftersom det känns som det bara var alldeles nyss vi fick tjata oss till några skrynkliga tiokronorssedlar för att ha råd att köpa Ebba Grön-skivor och se Indiana Jones-filmer på bio.

Problemet är att vi fortfarande spenderar så mycket av de pengarna på samma slags nöjen, till synes fast beslutna att tänja ut våra tonår i all evighet.

60-talisterna blir liksom aldrig vuxna. Inte på riktigt."---

Per Bjurman i Aftonbladet

_"Blek, bortglömd – och vänster. Så beskrivs 50-talisten. Margareta Saldén har kvar Maos lilla röda. Den ligger nånstans i en låda.
Hon var 20 när hon gick i demonstrationstågen och ropade ”Palme och Geijer – Nixons lakejer”.
– Herregud, jag var hur jäkla röd som helst då."
"Arbetskamraten Lars Lundgren gick inte med i Vietnamtågen. Han är några år yngre och la hellre ungdomsåren på idrott än politik.
Men båda är 50-talister. Hon född ’52, han ’58."---

"50-talisternas föräldrar är födda på 30-talet och präglade av deras syn på livet, styrda av deras ramar.
– Man skulle köpa hus och skaffa jobb. Vi har inpräntat att man ska sköta sig och inte skuldsätta sig, det var farligt. Ny bil – då skulle det sparas ihop till den. Det ska vara rent, snyggt och skötsamt, säger Lars."---_

"Om de känner oro i dag handlar det om barn och barnbarn. – Jag tänker mycket på miljöförstöring och den politiska situationen i världen. Instabiliteten, säger Margareta. Den egna framtiden känns säkrad. – Vi ska njuta av huset i Mariefred när det är varmt i Sverige, när det är kallt långtidshyr vi en lägenhet någonstans i Sydeuropa. Jag ska lära mig spanska och börja spela gitarr igen. Det enda jag önskar är att få ha hälsan Det är det viktigaste, säger Margareta. – Jag vill inte bygga upp så stora förväntningar. Ett par hyfsade år som pensionär på torpet, det är viktigast. Får jag bara vara frisk och må bra och vara nära min familj är jag nöjd, säger Lars."

Aftonbladet

Nej alla femtiotalisters föräldrar var inte födda på 1930-talet mina var födda innan 1920.

Men visst är världen annorlunda nu mot vad den var på 1960-talet. Vi hade en morgontidning, dessutom så köptes både Aftonbladet och Expressen varje dag. Min far prenumererade på bildtidningen Se och min Mor på Allas Veckotidning och själv köpte jag Bildjournalen. Dessutom så fick vi genom facket Folket i bild, original innan Bonniers tog över den. Med Biffen och Bananen i.

På grund av sömnlöshet i natt lyssnade jag på nattradion, och där sändes en topplista  från en "podd" med några som hette Kalle Lind och Nina Allergren, där den senare skulle ranka de fem tyngsta skälen att hata fyrtiotalisterna, respektive en lista med fem skäl att inte hata fyrtiotalisterna fullt så mycket (eller hur det nu var). Maken till förakt och fördomar om denna grupp får man leta efter!

Förmodar att det skulle föreställa roligt, men programmet bestod bara av ständigt prat i munnen på varandra (t.o.m. värre än Nordegren & Epstein), där de två hetsade varandra till utfall mot de arma fyrtiotalisterna, som tydligen inte hjälper sina barn ekonomiskt utan häckar i Thailand och på andra breddgrader.

Och det är klart att den som själv har lyckosamma föräldrar födda på fyrtiotalet eller som kollade Claes Elfsbergs program med de i generationen som fått det bra kan få den uppfattningen. Dessvärre finns det en stor tyst massa av fyrtiotalister som nu nått pensionsåldern och kunnat konstatera att det inte blev så mycket bevänt med det trygga pensionärslivet. 

P.S. Ser att Lind håller ett som verkar vara ett slags lamt försvarstal i en tidning, så uppenbarligen har programmet fått kritik (även om det knappast har nått ut till så många av de utpekade).

I Jacobs stege 1987 tillät sig Jacob Dahlin (1952-1991) vara lite bitter på femtiotalisternas vägnar.

#3 Bildjournalen och Fickjournalen tjuvläste jag hos mina tjejkompisar från skolan, själv köpte jag Rekordmagasinet (och All Sport när jag hade råd) och en del Westerntidningar. Sedan lånade jag Levande Livet av storebrorsan, men det mest spännande var när man kunde gå in till grannens och smygläsa Tidlösa, nudisttidningen… 

😉

"Iréne Holmdahl är född 1941, en generation där jularna var starkt förknippade med familj och släkt, massor av hemlagad mat (för dem som hade råd) och otaliga bjudningar hos varandra under hela helgen. – Gemenskapen var det viktigaste, och så tycker jag fortfarande."---

"Hon minns sina barndoms jular med värme. – De var väldigt bra, och ända sedan dess tycker jag att det är härligt med julen. Jag minns hur mamma stod i köket och bakade sju sorters kakor, gjorde egen korv och saltade skinka. Pappa fernissade alltid köksgolvet den 23:e. Dofterna är viktiga för stämningen. – Det var en speciell känsla av att något speciellt skulle hända. Jag kommer ihåg kyla och snö, och en midnattsblå himmel. Jag trodde på tomten när jag var liten. Mamma brukade peka på en särskild sten intill en stig och säga att han bodde där."--- "På ett bord i vardagsrummet står tomtar som Irénes föräldrar hade på 1940-talet. De juliga plastbilderna på kylskåpet är också gamla, liksom porslinsfatet från Rörstrand med grishuvud på: Där hade skinkan sin plats. Just i dag ligger det kakor där, av speciella sorter som bakas till jul: korintkakor och slottsvalv efter mamma och pappas recept. – Jag bakar alltid dubbla satser så att jag kan ge till döttrarna. Men det har inte alltid gått bra i köket. Första gången jag skulle koka skinka själv blev den alldeles överkokt, ja som … pulled pork, säger Iréne och skrattar. – Jag tycker om att göra egen julmat, att stå i köket, känna dofterna och lyssna på julmusik. Julbordet ska vara traditionellt tycker jag, och inte blandas upp med nytt. Eget vörtbröd och dopp i grytan är självklart, liksom hemgjorda köttbullar och revbensspjäll."---

http://mingeneration.story.aftonbladet.se/chapter/julen-genom-tiderna/#40talet

#7 Det där med att fernissa golvet till jul känner jag igen från mitt barndomshem.

#7 Fernissade golvet gjorde vi inte hemma hos oss men min mor bakade enorma mängder kakor, gjorde massvis med julgodis och lagade otroligt mycket mat. Det skulle räcka t.o.m. trettonhelgen - åtminstone kakorna. Min far fyllde nämligen år trettonafton, så då brukade vi tömma de sista burkarna med kakor.

När det gällde pepparkakorna och julgodiset var hela familjen involverad, så det är ett starkt julminne för mig.

#9 I likhet med din far fyller jag tidigt på året. Som barn tyckte jag att det var lite väl tätt mellan julklappar och födelsedagspresenter, men jag kom över det med tiden… 🙂

#10 Det finns för- och nackdelar med allt. När man var ung var det en fördel att vara född tidigt på året för då fick man alltid göra allting tidigare än kompisarna: köra moppe, komma in på discoteken, köpa ut på systemet…