Jag har flera väninnor som vårdat och vårdar sina sjuka makar hemma.

De har hemtjänst men det mesta faller på deras lott att klara ändå. När de kommer till akuten blir de snart hemskickade igen. Tunga lyft, dålig sömn och oro tär på dom.

Jag ser hur de kroknar dagarna fylls av att vara ledsagare till olika vårdinstanser, laga mat som den sjuke kan äta, svara i telefon och hålla  kontakt med hemtjänstpersonal som jäktar omkring.

Ibland kommer någon som gör den gamle orolig , hårdhänta vid hjälp med toalettbesök. Att inte ha ett eget liv, träffa vänner, att bli tilldelad någon timmes hjälp då man har 1000saker att göra. Att få klippa sig i lugn och ro, hämta ut medicin, träffa en vän på en fika.

Undrar hur mycket samhället tjänar på dessa anhörigvårdare. De slits ut fort så det blir ofta två flugor i en smäll då den ene går bort.

Min dröm är att det ska byggas små söta lägenheter, men trädgård och full sjukvård där båda kan få bo tryggt sina sista år. De har haft tunga och slitiga liv i regel och är värda trygghet på äldre dar.

Tänk så tacksamma de är. Man skulle lära barn samma tacksamhet för allt samhället gör för dom med fri skolgång, god skolmat, sådant som de gamla saknar.

Mvh/WL🌺