Ja vilken bra idé. Skall fråga Röda Korset här hemma och se om jag kan få hjälpa till. 🙂

Jag har mina katter ett hus en trädgård och en segelbåt.Så jag har fullt upp.Sen lägger jag en del tid på Hitta Katten i Enköping.

Fritid?  😃  Har inte märkt något större sysselsättningsproblem sedan jag blev pensionär. Det är mera av; Hur sjutton hann jag jobba förut? 
Har alldeles för många intressen, skulle behöva fler timmar på dygnet. 
Men Röda Korset har jag jobbat på sedan långt innan jag blev pensionär, jättebra idé, det behövs alltid folk. 👍

Håller med Sindri. Är visserligen inte pensionär än, men arbetslös. Har inga problem att hålla mig sysselsatt, och lär inte ha det när jag väl går i pension heller.

Jag håller också med Sindri:" Hur sjutton hann jag jobba förut? Har alldeles för många intressen, skulle behöva fler timmar på dygnet." 

Förutom familj med barn och barnbarn är min man och jag med i Veteranföreningen för gamla lärare som gör en massa saker, reser mycket, är sedan 25 år volontärer på Läkare Utan Gränser, har två ideella bloggar, med tillhörande sidor på Facebook, Instagram och Pinterest.  (Twitter har jag i stort sett lagt av med). Läsa skulle jag   gärna vilja hinna med mera, nu blir det mest av på buss och tåg. 

Kan rekommendera Volontärbyrån https://www.volontarbyran.org/bli-volontar
för ideellt arbete. När jag började som frivilligarbetare på Läkare utan gränser jobbade jag fortfarande, men inte heltid.  Då fanns inte Volontärbyrån, men efter att jag läst om deras jobb, viket jag tyckte var fantastiskt, traskade jag in på deras då pyttelilla kontor och frågade om jag kunde vara till någon hjälp, vilket resulterade i frimärksklistring, uppdatering av deras dataregister och breda smörgåsar vid deras möten.  Numera är kontoret stort och frimärksklistringen sker maskinellt.  De har många volontärer, de flesta jobbar en bestämd dag i veckan.  Men eftersom min man och jag jobbar med uppdatering av deras dataregister behöver vi inte binda oss för någon speciell dag utan kommer när vi behövs.  Det passar oss bra eftersom vi reser en del, ibland jobbar vi inte på flera veckor och ibland flera gånger/vecka.

Jag är ju inte pensionär än, men jag lever som pensionär och jag har också svårt att få tiden att räcka till. Så ingen större skillnad för mig nu mot när jag jobbade.

Jag har många år kvar till pension, men mina föräldrar är pensionerade. Min styvpappa orkade väl vara helpensionär i typ en vecka innan han blev helt kollrig och svarade ja när han blev erbjuden några lärarvikariat (varit lärare i hela sitt liv). Dessutom tackade han ja till när lokala orienteringsklubben bad honom att organisera några banor och rita några kartor. Det är så han mår bäst. Han har tackat nej till en del grejer, när han känt att nä, nu blir det för mycket. Men när han är ute i skogen med matsäck, och är helt ensam, och ritar sina kartor - då är han verkligen hemma.

Mamma påtar runt i trädgården, gör stigar bakom huset, reser (ihop med sin man), jobbar lite extra, håller några kurser, och spenderar massor med tid i stugan där hon lever enkelt och promenerar och njuter av naturen.

Det finns nog massor man kan göra som pensionär, så länge man har hälsan finns det ju inga hinder. Mina föräldrar reser mycket utomlands, för de vill passa på just innan det blir "för sent". De åker till Spanien två gånger om året, har varit på Island och Irland och reser mycket inom Sverige också. Och de är inga turister på det sättet. De letar fram vandringsleder sen vandrar de. Vilar en dag. Vandrar igen. Upplever naturen. Märker hur utvilade de båda är mentalt när de kommer hem.

Har man inte möjlighet att resa kan man ju alltid tänka "vad ville jag lära mig när jag var yngre, men inte hade tid till?" Spela ett instrument? Sjunga i kör? Måla/rita? Fotografera?`The sky is the limit, säger jag!