Med tiden har det förstås kommit massvis av covers på låten. Själv gillar jag Ray Charles tolkningar - som i den här versionen i Australien 1988, där han kör ett Schumannintro till låten.

Och här har vi svenska Gabriella Quevedos instrumentala tolkning i arr. av Hiroshi Masuda.

Paul McCartney har senare berättat att han kom på melodin i drömmen hemma hos dåvarande flickvännen Jane Asher, och när han sterg upp och klinkade fram melodin på pianot fick den arbetstiteln "Scramble Eggs". Först flera månader senare under en trettiomilatur per bil i Portugal fullbordade Paul den slutgiltiga texten.

Låten var den första som någon Beatlesmedlem spelade in utan stöd från resten av gruppen. Sprickan mellan McCartney och Lennon var påtaglig 1965, och de två skrev låtar på var sitt håll hela det året. Att ändå Lennon-McCartney står som upphovsmän till Pauls låt tillskrivs ett intensivt medlingsarbete av deras manager Brian Epstein.

Jag minns att vi fick repa den i en vecka ungefär i klassen när vi gick i årskurs fyra, och sedan framföra den för föräldrarna på skolavslutningen. Varför det blev den låten minns jag inte.