Det här får mig att tänka på min 75-åriga moster som bodde på äldreboende. Hon var inte dement men däremot lätt utvecklingsstörd. En gång när jag besökte henne hade gamlingarna samlats ute i trädgården. En i personalen hade gitarr med sig och ledde en sångstund med dem. Det var psalmer blandat med Evert Taube och andra kända visor. Allsångsledaren som var ganska ung, kom inte ihåg texterna och ibland inte melodin. Då vände hon sig till min moster och sa: "Maj, hur går den här? Kan du den?" Och Maj tog upp sången med klar och ren stämma. Jag blev förbluffad. Min utvecklingsstörda moster, hon som var som ett litet barn i sinnet. Hon kunde! Jag kommer aldrig att glömma den stunden.

#1 Man kan ana att Maj var stolt i det ögonblicket! Fantastiskt vad musiken kan göra…🙂

Min frus faster, som var ungefär hundra när barnbarnet började spela fiol, älskade att sjunga Cielito Lindo när vi spelade. Hon föddes 1905 och är borta sedan 2008. Hon var helt blind då, inte alls dement vad jag kunde förstå, men hade för länge sedan tröttnat på livet och önskade inget hellre än att få "komma hem" till himlen. I sina böner frågade hon varför hon inte hade blivit hämtad.

Hon var väldigt orolig när vi gifte oss, orolig för att hon skulle placeras på äldreboende, och det hon var allra mest rädd för var att hamna på sjukhus. Hon hade själv arbetat på sjukhus i USA i mer än trettio år, och ville absolut inte hamna på ett sjukhus under några omständigheter. Hon blev lugnad när jag lovade henne att hon skulle få bo kvar.

Hon blev i alla fall bönhörd till slut, och hon fick behålla sitt rum så länge hon behövde det.

Neurologen Jan Fagius berättar i SR:s Interplay om varför demenssjuka som inte kan tala ändå kan sjunga hela sånger.

"Att demenssjuka kan sjunga obehindrat fast de inte kan tala beror för det första på att språket och musiken sitter på olika ställen i hjärnan, berättar Fagius.

- Det är påvisat i massor av studier, att musiken sitter i grunden till höger och språket sitter till vänster. Sedan samarbetar de över gränserna …

… och ju mer utvecklad musikalitet desto mer får musiken en språklig förankring, men även om man skulle förlora språket och bli som det kallas på läkarspråk afatisk, kan man ha kvar den musikaliska uppfattningsförmågan och med andra ord kunna uppfatta tonhöjder och musikaliska förlopp, och kunna sjunga melodier med ord!

- Precis, fastän man inte har några andra ord, och då handlar det om utantillsång - de sånger man har med sig från långt tillbaka i tiden; psalmer, barnvisor, slagdängor och så vidare, berättar Fagius."---

"På Sofiebergs äldreboende i Halmstad genomsyras det mesta av musik. Förutom musikquiz och allsång har man nu startat en kör för de boende - som blivit en succé."---

"Musikkonceptet genomförs på alla avdelningar på boendet, och i kören blandas de som har somatiska sjukdomar med de som är dementa. – Det är några av de boende som inte förstår vad som händer runtomkring dem, men så fort vi sätter igång musiken och tar fram häftena blir de helt omvända, säger Marianne Persson, undersköterska och konceptledare på demensavdelningen. Marianne Persson berättar att sången också har visat sig ha en god inverkan på de äldres humör. – Någon som har varit orolig kan bli lugn. Det är många av de dementa som tycker om att sjunga, och hur dement man än är så når man alltid fram med musik till de sjuka."

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/halland/korsang-pa-aldreboende-gor-succe

Anna, som i sitt yrkesliv själv aktiverade demenssjuka med musik är nu på äldre dagar själv demensdrabbad och piggnade till av gamla musikminnen när The Hebbe Sisters hälsade på.

2026 SVT visar just nu Demenskören, en serie i fyra delar (varav två hittills utlagda på SVT Play) om sjutton personer med tidiga demenssjukdomar. De skall nu bilda en kör tillsammans, samtidigt som de följs upp av forskare som skall undersöka hur verksamheten påverkar de medverkande, och tittarna får även stifta bekantskap med närstående till körsångarna. Jag har hunnit se det första avsnittet och berördes starkt av det.

Introtext: "Vi följer en kör bestående av personer med demenssjukdom som under ledning av Anders Bagge och körledaren Sofia Lilja förbereder sig för en stor konsert på Södra teatern i Stockholm. Många i kören är sådana som har drabbats av demens i yngre ålder och vi får höra om hur sjukdomen påverkar både drabbade och anhöriga."

"Det är ett så fint projekt och ett så hjärtevärmande program", skriver Ann Heberlein i Expressen om Demenskören.

"I sången, och i gemenskapen, tittar människan från ett tidigare liv, det liv som fanns innan sjukdomen, fram. Det är något med sång och musik, och för den delen konst och litteratur, som talar till minnet, som når fram, skär genom lager av dimma och förvirring.

För längesedan arbetade jag med demenssjuka och jag minns det förunderliga i att många av de djupt desorienterade männen och kvinnorna kunde recitera bibelpassager eller en dikt av Fröding, sprack upp i ett leende och sjöng med när de hörde en välkänd dänga från ungdomen eller såg en bild av ett verk som en gång talat till deras hjärtan. Likaså väckte dofter och smaker minnen till liv, och den förvirrade, ofta olyckliga, människan glittrade till en stund."---

"Den finaste insikt Demenskören ger mig är att livet inte på något sätt är över för att man får en alzheimerdiagnos: Det blir annorlunda, men det kan vara bra ändå."

"Mer och mer sällan nu är förmodligen den första svenska poplåten om en närståendes demens. Wilmer X löser även den uppgiften med kärlek, värme och värdighet"*, skriver GP i en läslåst artikel i GP.

^{Delvis OT.}

#9: Tyvärr läslåst.