En gång i tiden, när jag var i 30 - 40 års åldern, så såg jag på gamlingar med vördnad. Undras hur det är att bli såå gammal!

Själv trodde jag knappt att jag skulle uppleva min 50-årsdag.

Och nu 75!

Ja tiden går, jag är glad att ha hälsan någorlunda. Kan ju röra mig, skotta snö, bära in ved osv.

Avsiktligt har jag hållit tyst om födelsedagen, känner inte för något kalas. Inga presenter heller för den delen. Sa till mina kopmisar att om de nödvändigtvis skall köpa något så får det bli kaffe. Det kan de ju själva få av när de är hos mig.

Min äldsta syster skickade en fin blombukett.