Pensionärslivets mörka baksidor

Nu har jag varit sjukpensionär i mer än 1 år och nu börjar vissa mörka baksidor med pensionärslivet märkas av som att den sjuklön jag får ut efter reducerad skatt räcker oftast inte till. Det blir inte mycket kvar efter att räkningarna betalats och det blir inte så mycket sparande som innan heller. Lönen är ofta slut ca 1-2 veckor innan nästa lön kommer och jag kan inte spara mer typ 500-2000 kronor. Färdtjänsten får jag dyra fakturor på varje månad men hade jag haft något annat transportmedel nu så hade jag kunnat spara dom pengarna som nu färdtjänsten äter upp. Jag har sökt handikappbidrag från 3 olika stiftelser och den 1:a jag sökte från var hopptimiststiftelsen som man tydligen inte kan söka från mer. Jag sökte bidrag och fick sen vänta 5 månader på ett avslag som gjorde mig väldigt deprimerad. 2:a gången jag sökte fick jag också vänta 5 månader på ett besked som gjorde mig halvglad, då fick jag beviljat 20000 kronor men inte dom 50000 kr jag hade sökt till en trehjulig elcykel och jag fick dom inte heller insatta på bankkontot så jag kunde fylla på med eget sparkapital. Jag fortsätter söka men ju längre det går och ju mer avslag jag får på mina ansökningar desto längre tid tar det innan jag kan köpa elcykeln och desto mer får jag dras med färdtjänstens dyra fakturor som jag hoppades på att slippa. Den totala summan jag betalt i fakturor till färdtjänsten kunde jag lätt köpa 2-3 elcycklar för.

Har man jobbat många år innan man blev sjukpensionär får man högre bidrag. Jag fick besked från min läkare för 34 år sen att min mycket ovanliga och dolda funktionsvariation hade uppstått från födseln trodde han, sen tvingade arbetsförmedlingen mig genomföra massa meningslösa arbetsprogram som inte gav mig nåt alls och detta gjorde jag i 22 år innan arbetsförmedlingen överhuvudtaget begrep att jag aldrig mer kan få jobb pga att jag är inte var tillräckligt snabb i mina rörelser, jag jobbade för långsamt, hängde inte med arbetsmarknadens robottempo, jag var för dyr att anställa för jag behövde hjälpmedel etc.

Trots att både jag och min läkare skickade in läkarintyg efter läkarintyg så tog det 22 år för arbetsförmedlingen att begripa att jag passade inte in på arbetsmarknaden.

I Maj 2025 blev jag utskriven från arbetsförmedlingen och är nu äntligen 100% sjukpensionär och jag menar faktisk vad jag säger att pensionärslivet är sååå mycket bättre och roligare än att bli utredd och tvingas höra massa tjafsande från myndigheter. Nu är jag helt överlämnad till försäkringskassan som betalar ut min sjukersättning på 100% den 19:e varje månad fram till 66 års ålder. Jag är bara 57 år. Jag fick höjd hyra nu från min brf och jag lämnade in detta till fk och fick ett beslut att jag får bostadstillägg med 3255 kr från 18/9 och sänkt skatt till 16%.Detta tillsammans ger mig en hyfsad sjuklön på 15800 kronor efter skatt men hade jag varit politiker hade jag gett mig själv 2% i skatt.