När jag var ung så skojade man om dubbeltydligheten i luktar illa. Nu när jag är äldre förstår jag detta bättre.

Vi tar det från början.

Först synen.

För ett tiotal år sedan fick jag problem med att läsa vägskyltar. Jag tyckte inte att det var så skarpt längre. Läkaren på vårdcentralen nonchalerade problemet ända tills jag undrade om hon åkte buss.

Svaret blev ja.

-Vill du åka med en busschauför som inte ser?

Jag fick min remiss till ögonkliniken direkt, där de konstaterade att näthinnan på ena ögat börjat lossna och gjorde en ögonoperation omedelbart. Under åren har synen på det ögat blivit allt sämre och nu heter problemet glaucom. Men jag har lärt mig leva med det. Andra ögat är ju bra.

Hör illa

Numera har även hörseln försvagats, inte så att jag behöver hörapparat men det kan vara jobbigt när många människor pratar i munnen på varandra. Och så hör jag inte längre syrsorna och en del andra naturljud.

Mat smakar inte något längre. 

Jag kryddar men det blir ingen höjdare ändå, utom när jag tagit för mycket salt. Det känner jag direkt. Nu skall jag pröva med att lära mig indisk kryddning, det kanske är något.

Så var det lukten.

I unga dagar hade jag ett fantastiskt luktsinne. Det v ar så bra att jag stördes kraftigt av parfymer. Att lukta människa är ju fult.  Allt skall ju parfymeras även tvätt.

Om jag åkte spårvagn i Göteborg där jag då bodde och det kom på en kvinna så registrerade min näsa direkt om hon hade mens. Naturligtvis sa jag aldrig något, det hade ju varit oförskämt.

Så blev jag opererad i näsan får Pappilliom (se särskild artikel om det). Det blev så många operationer att jag till slut tappat räkningen, men minst 20 var det. Jag gissar att operationerna eller sövningen påverkade lukt och smaksinnet. För nu luktar jag illa.

Jag kan visserligen känna om det är dags att byta skjorta osv men luktsinnet verkar vara nästan borta.

Så är det att bli gammal. Sinnena försvinner. Tråkigt är det.