En så här års porlande liten bäck som vid snösmältningen kan förvandlas till en kraftfull fors hör till mina mest fotograferade objekt.  Jag vet inte vad som griper mig så starkt just på den här platsen - kanske är det ursprungligheten och symboliken i vattnets kretslopp?

Just nu ser bäcken ut som en relikt från juraperioden, där det känns som en dinosaurie vilket ögonblick som helst skulle kunna sticka fram huvudet mellan ormbunkarna för att ta sig en slurk vatten…

Den här lilla förkastningssprickan ser för mig ut som ett naturaltare eller kanske en samisk sejt. Här stannar jag också gärna till en stund.