![[Carpinus]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Använder man barnspråk till dig?
_"Grått hår och nedsatt hörsel räcker för att vi ska börja prata barnspråk.
På omvårdnadsboendet Liljegården serveras frukost.
– Visst tycker du om gröt, Sven-Olof?
Frukostvärdinnan vänder sig till en av de boende och pratar med lite ljusare röst än den hon nyss använde till sin kollega.
Vi talar till äldre personer ungefär som vi pratar till småbarn. Vi anpassar vårt tal till den vi vänder oss till. Ibland förstår vi varandra bättre då. Ibland inte."---
"Och prosodin förändras i äldreriktat tal. Vi använder ljusare röst, mer varierad intonation och enklare ord. Både meningarna och orden är kortare och vi talar långsammare. Vi betonar orden fel och överdrivet, vi använder förminskande uttryck som ”lilla gumman”, ”hjärtat”, ”lilla nattlinnet”. Vi använder den gamlas förnamn överdrivet ofta."---
"En ljusare röst kan också vara ett sätt att visa omsorg. En omsorg som ibland kan ha motsatt verkan: att prata barnspråk med gamla kan försämra deras känsla av självständighet och självaktning. De kan börja få för sig att de inte klarar av att delta i ett samtal, och de tycker inte att de har förmåga att kommunicera. Detta kan leda till att de isolerar sig och inte vill prata med andra."---
"Amerikansk forskning visar att vi automatiskt lägger i en lägre växel när vi möter en äldre person. Vi börjar prata barnspråk helt oavsett om personen vi talar till är fullt kapabel att förstå vanligt vuxet språk. Vi läser inte av personens mentala kapacitet, utan låter oss styras av förutfattade meningar: grått hår och nedsatt hörsel räcker för att vi ska börja prata barnspråk."---_
http://spraktidningen.se/artiklar/2013/03/prata-normalt-tack
Jag minns efter min hjärnoperation när jag ringde på klockan för att få mer smärtstillande. Sköterskan som kom la sin hand på mig och sa "Har du så ont gumman?" Jag minns hur arg jag blev fastän jag inte orkade visa det…..
Samtidigt är jag medveten om att hennes gest och hennes ord bara var välmenade men krockar så med min personlighet.
Vi var dessutom ganska jämngamla.
/Maria
#1 Ja, det är väl någonstans där det ligger - att inte "känna av" personen! Jag tror säkert att det finns en del vårdtagare som blir lugnade av att tilltalas med barnsligt språk, men då skall det vara grundat på personkännedom.
Även om det infantila tilltalet kanske sker av välvilja så är det trots allt ett sätt att "förminska" en person som befinner sig i beroendeställning.
#2 Ja precis. Det blir ytterligare ett bevis på att man är lika ynklig som man känner sig.
/Maria
Min sambo hade en anställd som tidigare jobbat inom vården. Hon talade väldigt långsamt och överdrivet tydligt till alla äldre som kom in i butiken. Hon häftade fast deras kvitton "så de inte skulle komma bort" och liknande. Han var inte glad.
>>>Malum domesticum<<<
Jag har ju inte någon större erfarenhet av äldrevård. När jag en tid jobbade på ett ålderdomshem funderade jag knappast över det, och jag uttrycker mig inte annorlunda mot äldre personer än mot andra. Numera börjar det bli mer sällsynt att jag umgås med folk som är äldre än jag själv är, eftersom de jag kände inte längre är med. Men alla de föräldrar till kompisar som jag har träffat och också mina egna, har jag talat alldeles normalt med.
Så det handlar nog också om personliga egenskaper hos den det berör…
Starta ny diskussion