Jag skulle behöva några PB minne inbyggt i skallen 😃

Jag tror att det där med telefonnumren är att alla telefoner numera har inbyggt minne för nummer, så det är rätt ovanligt att man behöver numret. Sedan finns det nummer man aldrig ringer själv, så jag är inte helt säker på mitt eget mobilnummer, utan varje gång någon frågar om det, så hämtar jag det från telefonen. Däremot kommer jag ihåg mitt nummer hem, liksom diverse nummer till tidigare arbetsplatser. Jag minns också numret vi hade när jag var liten, och som är fullständigt irrelevant nu.

Jag tror att det med telefonnumren är starkt bundet till sättet  man matar in det, eftersom man förr hade petmojen, som låg i motoriskt minne. Men kanske främst det där med att man söker på namn i sin mobiltelefon. Jag minns exempelvis mitt nummer i Santiago, en himla massa siffror när man ringer härifrån, men jag har slagit det så många gånger att jag knappast kan glömma det, lika lite som jag glömmer numret vi en gång hade där jag växte upp.

Och där kommer det ju in om det handlar om långtidsminne egentligen, eftersom jag faktiskt minns nummer från ett halvsekel sedan som har varit inaktuella i mer än trettio år.

Och nej, jag går sällan till datorn för att minnas, även om det händer någon enstaka gång. Däremot använder jag den mycket för att lära mig nya saker, exempelvis när jag vill lära mig nya ord på spanska, där min fru inte är särskilt hjälpsam. Visst har jag märkt att det inte fastnar lika lätt i minnet som när jag var ung, men min användning av datorn i det sammanhanget liknar att använda ett Lexikon, men med stora fördelar jämfört med Lexikon på papper, eftersom nätet innehåller så många korsreferenser.

Jag ser en liknande "minneslucka" numera hos många, kanske främst hos dem som kör taxi. Jag har själv kört taxi sammanlagt ett tiotal år, innan GPS kom i bruk, och jag förvånas över att många taxiförare helt litar på sin GPS och egentligen inte hittar överhuvudtaget. Eftersom jag numera cyklar till i stort sett alla ställen jag ska, håller jag mitt lokalsinne igång, och jag gissar att det också är en av alla de minnesfunktioner vi kan ha nytta av.

Så jag gissar att jag inte tillhör den där tredjedelen som litar på en dator för minnet, även om den är väldigt bra till en himla massa saker.

Nej, jag använder heller inte datorn för att söka ofta använda telefonnummer. Däremot har jag ju haft ett litet telefonregister i min fickalmanacka i alla år som stöd för minnet, och skall jag ringa någon jag inte ringt förr använder jag förstås datorns Eniro, Hitta eller respektive företags/myndighets egna hemsidor för telefonuppgifter.

Första telefonnumret jag lade på  (det fysiska) minnet var tvåsiffrigt, vårt hemnummer innan rikstelefonnätet blev utbyggt, och därefter har hemnumren suttit som en smäck. Däremot har det även i mitt fall varit sämre beställt med att memorera mobilnumren. (Numera har jag ingen mobil och slipper därmed det besväret.)

Ett tag lade jag in kortnummer på telefonen, men när en av mina telefoner lade in senast ringt samtal bland andra personers kortnummer så att jag ringde fel person när jag slog kortnummer så slutade jag med den programmeringen. (Fel på den telefonen givetvis!)

Oj, kom att tänka på att jag i Hoka hade ett ensiffrigt nummer, som jag fortfarande kommer ihåg. På den tiden var det ju inga riktnummer, utan det var helt enkelt "Södra Hoka 2" - numret till Hugo Svensson, där jag var sommarbarn.

Senast jag ringde till Hoka, under sextiotalet, inte mer än tio år efter, var det riktnummer och automatväxel, bara att peta alla siffrorna själv utan hjälp av telefonist. Och det är ju faktiskt rätt onödigt att ha Hugo Svenssons gamla nummer kvar i mitt långtidsminne, nu när varken han eller gården finns kvar.

Kommer mycket väl ihåg telefonnumret vi hade i mitt föräldrar hem samt till mina mostrar och kompisar. Mitt mobilnummer har jag samma som jag fick från förta början och det kan jag precis som till min man och hit hem. Sen har jag en telefon med alfabet där jag kan lägga in 121 namn och nummer, på min hemtelefon alltså som har sladd 😃

"Som har sladd" 😄 kommer ihåg när jag talade om för min yngre väns tonårsdotter att när jag var i hennes ålder fanns det inget som hette mobiltelefon utan det var telefon med sladd . Då tittade hon länge o medlidsamt på mig o sa - HUR gammal är du egentligen ? 😂

Jag som har haft telefon utan petmoj, med en vev, som man kan ringa upp telefonisten med. Hon blev jättearg när man råkade veva henne i örat. Sedan när hon svarade, så kopplade hon inte alltid direkt, utan man lade på och väntade tills det ringde. Jag måste vara väldigt gammal?

#7 . Absolut en Mammut 😄 en sån telefon hade Tant Dagny när jag var barn , den första på Ön och i byn . Så jag är nog inte långt efter 😄

Kanske snarare en Papput?

Stavas det Mamut ? 😁

Nej, den vanliga stavningen har tre M. Jag bara alluderar på den skämtsamt angivna orsaken till att de dog ut.

Ja man vet ju inte så noga 😀