I min avlägsna ungdom var skägg något som var förbehållet äldre farbröder eller bygdeoriginal. Kollar man gamla släktfotografier ser man att det även än längre tillbaka var så - Oscar II med skägg och seglarmössa var ett ideal att kopiera för många. Valparna under fyrtio fick på sin höjd stoltsera med mustasch.

Sedan hände något kring det sena nittonhundrasextiotalet. Skägg á la Marx blev en klassmarkör och statussymbol för en krets herrar som verkade vilja hävda att styrkan satt i ansiktsbehåringen- ungefär som den bibliske Simson,  vars kraft ansågs härstamma från hårväxten.

Idag är skäggväxt sällsynt bland de äldre, med undantag av sjöbjörnar, övervintrande sextiotalister och fliseldare. Däremot finns det gott om farbröder under de fyrtio som gärna uppträder i mer eller mindre klädsam skäggväxt. Det pågående "SM i skägg" ger syn för sägen - ingen av de tio finalisterna är äldre än 45! Med anledning av det vill jag utom tävlan lägga min röst på Tobin, min föregångare som värd på Pensionärer iFokus, vars skägg för tankarna tillbaka till den tid då skäggväxt var förbehållet oss  oldboys. Säger jag - som aldrig odlat ens den spretigaste mustasch…

Nu vill jag att ni pratar ur skägget - är ni, kvinna som man,  för eller emot ansiktsbehåring på oss manfolk?