_"Vi nås ständigt av nya rubriker, synpunkter och debatter om äldreomsorgen – men de handlar i regel om politik, låga löner, underbemanning, dålig mat, enstaka vanvårdsfall och olyckor.
Personalfråga på personalfråga. Extremfall på extremfall. Våra äldre hamnar i skuggan av extremfallens förstasidesrubriker och personalens ramaskri." ---

"När ska vi börja se de som är allra mest utsatta? När ska vi faktiskt göra det möjligt för de som lever i förvirring och skam att få den vård de förtjänar? När ska vi ge undersköterskorna resurser att hundraprocentigt kunna genomföra vår nationella värdegrund för äldreomsorgen?
I fyra år jobbade jag med demensvård, och kom under den tiden att respektera, älska och se upp till mina vårdtagare. Mina äldre med mjuka, skrynkliga händer och ett helt liv bakom sig. Ett helt liv med sekund efter sekund, hjärtslag efter hjärtslag, av upplevelser, kunskap och intryck som har format dem till vilka de är i dag."---_

_"Kärleken väger upp allt det svåra och jobbiga, och att få ta hand om de som en gång tog hand om oss är ett privilegium. Ett tillfälle att ge tillbaka, och ett ordlöst "tack för allt". Men samvetet äter upp oss när tiden inte räcker till."---

"Vi måste göra något nu. Vi måste börja se individerna innanför äldreboendenas tjocka väggar."---

 "I vårt fall offrar vi något dyrare än några pengar som finns, den nationella värdegrundens nyckelord - välbefinnandet.
Och vi måste fråga våra politiker; är det värt det?
Allt de egentligen behöver är en känsla av trygghet, sammanhang och meningsfullhet. En trygghet, ett sammanhang och en meningsfullhet som kunnig och engagerad personal skulle kunna ge dem, om de bara hade tid och resurser."_

Undersköterskan Angelica Tillaeus.

Läs hela inlägget på Expressen debatt -det är är värd det!