Har hittat en liten guldgruva på nätet i form av tidskriften Hälsovännen från 1917. Här är ett utdrag ur en framtidsförutsägelse av prof. Fredr. Bettex, där han räknade med att köken skulle vara avskaffade i lägenheterna. Så här såg han framtiden (med sin tids syn på vilka som skulle stå för hushållssysslorna)…

_"År 2000 kan man icke fatta att i en stad med hundratusen invånare tiotusen tjänarinnor i tio tusen kök minst fyra gånger om dagen förbrukat tiotusen tändstickor – således fyrtiotusen – för att med möda och besvär göra upp fyrtiotusen små eldar i tiotusen spisar. På allt detta gick ju ett oerhördt kapital förloradt genom byggande af kök, till köksutrymme, köksspisar, kökskärl, bränsle och äfven till underhåll och lön åt kokerskor.

Och ändå kunde man blott ofullkomligt och långsamt med buller och bång, sot, elak lukt, skulor, aska och allt slags affall koka det, som i en stor centralkokanstalt, i synnerhet med elektriska snabbkokare, kan ombesörjas ändamålsenligare, fortare, bättre och framför allt billigare för hela staden med högst tvåhundra kockar."---

"Betänker man att någonting sådant knappt kan åstadkommas i det borgerliga lifvet af trehundra kokerskor och i hvarje fall hvarken så snabbt, så godt eller så billigt, så synas sammanslutningens fördelar tydligt.
Det kan kanske intressera en husmor att föreställa sig denna framtidshushållning. Klockan sju på morgonen visar sig i en ram på väggen i teleskrift allt efter abonnemang matsedeln I, II eller III, upptagande femtio rätter till tio pfennige (9 öre) portionen. Frun väljer och knackar medels elektricitet ut det antal rätter, som enligt abonnemanget tillkommer henne. Klockan fem på eftermiddagen (kl. tolf ätes kall lunch) ringer det i det eleganta matskåpet. Där står, uppskickad med elektrisk hissapparat, den utsökta maten. Efter måltiden sättes servisen in i skåpet och bortföres åter lika hemlighetsfullt. Så enkelt! Dessutom vet framtidsfrun alltid noga hur mycket hon ger ut för den dagliga födan, och herrn kan icke längre beklaga sig öfver dålig och försenad matlagning. Bostaden förblir snygg, och frun kommer till sist också att finna sig i att kokerskan är afskaffad.

Ja, hvad skola då vi fruar taga oss till med vår tid? ropar kanske en och annan. Nåja, våra mormödrar trodde också en  gång, att om de icke själfva spunno och väfde hela sitt linneförråd och en eller två gånger i veckan bakade bröd och tillika höllo stortvätt och strykning, så skulle deras lif bli tomt och ändamålslöst. Fruntimmer kunna alltid konsten att sysselsätta sig med mycket eller med litet. Att det i framtidshemmet icke kan bli tal om sådana vidunderligheter som tvätt och strykning är klart blott och bart genom pappersunderkläderna; snarare kommer ett äkta tvättkar eller ett strykjärn att dyrt betalas af antikvitetshandlare eller kuriositetssamlare." ---_