Mat vi minns
Det går ju "mode" i mat också och många har följt "Historieätarna" på TV.
Här tänkte jag vi kunde skriva om mat vi minns som kanske inte är så poppis idag?
(Har jag skrivit om detta innan så ta gärna bort tråden)
/Maria
Det som utmärker sig mest från min barndom framförallt på 60-talet är söndagssteken. Alltid efterrätt, som stekta äpplen, med vispgrädde, chokladpudding eller citronfromage m.m.
”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”
I min barndom (född 62) så var maten väldigt traditionell hemma. Däremot fick jag äta en massa spännande saker hos bekanta och vänner som "Glace au four" till efterrätt. Även konserverade päronhalvor i ugnen med en after eight på toppen som smälte ner.😛
Kassler med ananas var också poppis.
/Maria
#2 Både de konserverade päronhalvorna med After Eight och Glacé au four, minns jag som supergott. Det var sådant som man fick när vi hade gäster hemma eller åt på restaurang.
Det jag minns mest som något nytt, var att mamma gjorde ofta fläskfilé med bananer och curry, på slutet av sextio- och sjuttiotalet när hon hade vänner på middag. Då kom mat som man hade frukt i.
”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”
#3 Ja, just det. Banan och curry, det hade jag förträngt.
Friterad Camenbert och persilja med hjortronsylt älskade jag.
/Maria
#4 Ja friterad Camenbert med persilja och hjortronsylt, älskade jag och de gånger jag själv gick på restaurang på 70-talet tog jag det som efterrätt, mums vad gott!
”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”
#0 Ett roligt ämne som jag nog gärna återkommer till!
Vad jag framför allt minns från mitt barndomshem var de typiska söndagsstekarna, något som jag sällan träffat på i nutid. Sedan minns jag fläskpannkakan, köttgrottan och kålpuddingen med välbehag - rejält hemlagat!
Minns även den första glassen, enlitersförpackningar som såg ut som uppochnedvända hinkar. Glasstårtor i kolsyreis (?) hör till samma tidiga minnen.
En annan efterrätt som var populär var hembakade strutar (struvor) med grädde och jordgubbssylt.
Filbunke var något vi ungar i vårt kvarter älskade.
Vi hade en fiskhandlare som kallades för "Böckling" eftersom han var så rynkig. Han hade en låda fram och en bak på cykeln och kom någon gång i veckan och sålde fisk vid dörren.
Drickkörare fanns på den tiden, som också levererade vid dörren, läsk, pilsner och svagdricka från bryggeriet i Karlstad.
Fyllda paprikor minns jag vi åt mycket av när jag var liten.
#7 Det var sådant jag bara önskade att få äta hemma🙂
/Maria

När jag var liten tyckte jag väldigt mycket om pölsa, så som min mamma lagade den. Vi köpte pölsa i köttaffären, och den värmdes med kokt potatis skuren i bitar, tills den var lagom varm att äta. Senare, i skolan, hände det att pölsa serverades, stekt, och det gillade jag inte alls. Samma var det med blodpuddingen, som jag också gillade hemma, men i plugget var det som skosulor.
Pölsa lagom uppvärmd med bitar av potatis i, och med rödbetor till, tycker jag fortfarande att det är gott, men det är inte alla affärer som har den numera, inte någon av mina närmaste affärer har haft det. När jag flyttade till ön för fyrtiofem år sedan fanns det i den närmaste affären som låg bara ett par hundra meter från där jag bodde då.
När jag var liten bodde vi i ett hus med affärer; mjölkaffär, speceri, köttaffär, färghandel och tobaksaffär. Allt man behövde fanns nära. Nu ligger mina två närmaste affärer sexhundra meter bort, åt olika håll, och till centrum har jag två kilometer.
# 6 Struvor är en särskild sorts kakor! Som talas om i en sång av Povel Ramel där Martin Ljung sjunger om slottet Brummeldim dit ingen får komma in som ej kan baka struvor 😃Jadå då äger ett struvjärn och kan baka dessa!
#10 Ja, jag är medveten om att det finns en "annan sorts" struvor, det här var nog en egen tolkning av "strutar" där hemma. Det var vad man idag nog skulle kalla mjuka "wraps", strutar som var tillräckligt hårda att vira så att man kunde fylla dem med grädde och sylt.
Koldolmar är en annan rätt som vi åt mycket av förut.

Se där, någonting gott har ju ändå kommit från Turkiet. På den tiden var väl huliganerna tämligen svenska. Tur ändå att vi har slutat kriga med Norge.
Och jo, jag gillar kåldolmar. Det var en av de få rätter som var riktigt bra också i plugget. Om man har lingon till vill jag ha dem rårörda, och inte för mycket socker. Riktig gräddsås är ju en höjdare också.
#13 Jag har smakat turkiska "dolmar" och dom skiljer sig väldigt mycket från dom vi äter, har även assyr/syrianska vänner som säger att dom svenska kåldolmar är något helt annat och äts inte med lingonsylt/potatis eller sås.
#9 Pölsa tycker jag är väldigt gott. Jag har även ätit Haggis som jag gillade skarpt.
Jag också om blodpudding och lever.
/Maria

Nu hade dom faktiskt tagit hem pölsa i den ena av affärerna här, så jag åt pölsa till lunch idag, med rödbetor. Och det var faktiskt lika gott som förr.
Jag kanske ska kolla i min affär. Jag har inte ens letat.
/Maria
All mat som jag gillar fixar jag själv eller köper färdigt. Älskar kåldolmar men har ingen ork att göra själv däremot så fixar jag kålpuddingar själv. Söndagsstek växte jag upp med också, särskilt plommonspäckad fläskfilé var gott. Älskade de salta plommonen!
All inälvsmat går bort direkt 🤮. När de serverade det i skolan fick man svälta och "himmel" vad min mage levde rövare på eftermiddagen i klassrummet. Min mormor som då var hemma visste ju genom matsedeln i tidningen vad som hade serverats till mat i skolan, så hon hade alltid mackor och varm choklad klar när jag kom hem!❤️
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
Lapskojs som serverades i skolan var gott.
#19 Det var en av mina favoriträtter, och trots att jag inte ätit lapskojs på 55 år minns jag den ännu…
Jag blev lite nyfiken på ursprunget till namnet lapskojs, och fann till min överraskning att maträtten kan vara upphov till ett smeknamn på innevånarna i Liverpool.