Ett av mina skämmigaste minnen är då jag jobbade som program support och åkte ut till en kund som hade problem. Tillbringade en timme med att leta fel utan att komma någonstans. Till slut ringde jag en av våra hårdvarutekniker som fick åka från Stockholm till Gävle.

Det  tog honom 10 sekunder att hitta felet. Det var en städerska som hade dragit ut en av strömkablarna.  Ridå

Ett bestående minne är hur lätt det var att skaffa jobb för femtio år sedan. På den tiden gick det att säga upp sig från jobb en dag i förvissning att det bara var att söka ett nytt nästa. Åren i väntan på lumpen prövade jag på att vara hoppjerka, och även om det inte var några kvalificerade jobb var det utvecklande att pröva på lite av varje och träffa nya arbetskamrater.

Förmodligen kan man leva på det sättet även idag, men jag tror att det är lättare att bli utnyttjad. I min ungdom var det viktigt att se till att vara fackligt organiserad, och glädjande nog ser det ut som om det skett ett trendbrott mot ökad facklig anslutning bland de unga på arbetsmarknaden igen.

Mitt första jobb var på Glasscafeét på Avenyn i Göteborg. Det var 1979 och det var den första glassbaren tillsammans med en annan i stan. Det låg där nuvarande Bryggeriet ligger idag.

Vi hade 35 sorters glass och den gjordes på andra våningen. Bara fina råvaror och vi skalade bananer, kärnade ur äpplen osv. Gräddglassen var ren vispgrädde och glassen var ljuvlig.

Vi hade dessutom pajer och sallad.

Det var lite av ett inneställe och ännu fräckare att jobba där😉

Bakom den långa disken med alla glassar hade vi glashyllor med alla coupeglas och bananasplitskålar. Det var flera hyllor och de var långa.

Mitt i lunchtid skulle jag ta ett glas från översta hyllan och råkade slå foten på glaset i hyllans kant och det blev som en dominoeffekt. Alla glashyllor rasade en efter en och allt glas på hyllorna föll till golvet. Det var splitter över hela diskarna. I glassen och i salladerna😃

Vi fick stänga och sanera några timmar men den snälle chefen sa aldrig någonting.