Jag fyller 30 nästa år, så det är *räknar* ca 35 år innan jag går i pension.

Jag hoppas att jag kommer vara en frisk pensionär, kanske lite krämpor men att jag ändå är vid gott humör och känner att jag har åstadkommit något.
Ja sen om jag orkar så skulle jag ju kunna hoppa in lite nu och då.

Så en glad pensionär som har tid för barnbarn, resor och annat kul. :)

Min mormor hade nämligen inte samma tur, nu gick hon i pension vid 61, men hon hann bara bli 65 år och 2 månader innan hon dog(så hade hon gått i pension som en vanlig människa så hade hon ju inte hunnit uppleva nå) så jag hoppas att jag har större tur.

Gammal tråd men jag skriver här ändå.🙂
Nej, jag ser verkligen inte fram emot att bli pensionär inte mer än att myndigheterna slutar skicka papper om att " du vet väl att du kan arbeta några timmar om dagen utan att bli av med pensionen"!
Är så trött på dessa papper! Vad skulle jag jobba med då?
När de inte ens brydde sig om mig när jag var sjukskriven att hjälpa mig, varför skulle de försöka hjälpa en sjuk människa hitta ett jobb nu, när det inte ens finns jobb till fullt friska människor?
Inte en enda gång sen jag blev förtidspensionär har de hört av sig och undrat hur det går med mig. (Inte för att de bryr sig om någon efter att de "äntligen" blivit av med en).
Inte frågar de om man blivit bättre eller sämre heller när man kommer ner och skall förnya ansökan om bostadsbidraget på Fk.

Jag sitter ensam i min lägenhet med mina djur, inga barn har jag.
Av släkten som är kvar så är det min mamma, mostrar + en äkta hälft, alla äldre än jag. Kusiner, kusinbarn och kusinbarnbarn finns det men tyvärr inga som jag knappt träffar längre, då de har fullt upp med sina liv. Vi träffas någon gång när det är stora och jämna födelsedagskalas eller när deras mor fyller år.
Har två andra kusiner som jag försöker hålla uppe kontakten med men även de har fullt upp med arbete och barn som de har huvudansvaret för.
Har visserligen en far och hela hans släkt också men har i stort ingen kontakt med den sidan, utom att han och jag skriver lite till varandra och när han är borta så lär knappast (som det ser ut nu) hans döttrar (mina halvsystrar) ha någon kontakt.
Vänner är det ont om, de jag hade i tonåren flyttade jag ifrån och nu är det något enstaka telefonsamtal eller om vi springer på varandra i mataffären som gäller. Alla har de gått vidare i livet och gift sig och /eller skilt sig och har barn eller barnbarn.
Har en vän just nu som jag kan umgås med men även hon har fullt upp i sitt liv så det blir inte ofta vi träffas, bara någon enstaka gång i månaden i bästa fall.
Så just nu så är det bara jag och vad min ekonomi tillåter och de få intressen jag har som får livet att gå runt.
Har just nu 7 år och 3 månader kvar till pension….🤔
Så om inget ovanligt händer (vinner några miljoner eller så), så kommer inte mitt pensionärsliv ändras något från det jag har nu och det ser jag verkligen inte fram emot!😕

Eftersom jag har varit sjukpensionär sedan 2004 blir det ingen förändring för mig. Jag fyller pensionär i juli.

Det måste vara en stor omställning för de som har arbetat länge.

Jag har halv sjukersättning. Gillar inte ordet sjukpensionär.😉

Jag kan absolut se mig som pensionär numera. I början var det svårt att acceptera att jag  inte var 100% arbetsför men jag började vara glad för att jag i alla fall är hälften arbetsför.

Jag är så trött numera så jag kan absolut tänka mig dagar med inga "måsten" mer än det jag själv bestämmer.

Jag har 11 år kvar till riktig pension.

#4. Jag har aldrig brytt mig om vad saker o ting heter.  :-)

Som Shakespeare sade 'A rose by any other name would smell just as sweet'  🙂

Det är inte lätt att  vara dålig. Man får ta en dag i taget.

#5 Nej det har absolut ingen betydelse egentligen. 

Jag tycker bara personligen att det känns konstigt att beskriva mig som pensionär när jag har flera år kvar,

Jag är sjukpensionär sedan 5 år tillbaka och har 8 år kvar till ålderspension , den enda förändringen blir förmodligen sämre ekonomi än den jag har idag . Så jag försöker spara lite slantar tills dess …… Men å andra sidan lever jag ju här och nu !