"Livsgnistan håller oss levande längre"
"Sveriges befolkning lever allt längre och andelen mycket gamla ökar. Geriatrikern Johan Niklasson träffar i sitt arbete mycket gamla patienter och har fascinerats av vilken skillnad olika patienter kan uppvisa i sin inställning till framtiden. Medan en patient kan ha gett upp om livet och vilja dö, kan en annan, med samma sjukdomstillstånd, ha sagt att hon vill bli utskriven för hon hade så mycket kvar att göra i livet.
– Vi såg att människor med stark livsgnista överlevde i högre utsträckning än de med svag livsgnista på fem års tid. Annorlunda uttryckt kan man säga att de med stark livsgnista levde längre, än de med svag livsgnista.
Egenskapen han kallar för livsgnista kan översättas till engelskans morale, eller finskans sisu och syftar till att ha en stridsvilja i livet. "---
"Vid Lunds universitet bedriver Sölve Elmståhl, professor och överläkare i geriatrik på Skånes universitetssjukhus, liknande forskning. Och han tycker att resultaten är intressanta.
– Ja man har visat att det finns ett samband mellan livsgnista och livslängd sedan vad som är hönan eller ägget dvs om det är livsgnistan i sig som förlänger livet eller de faktorer som påverkar att jag har en god livstillfredsställelse som är förklaringen, det vet vi inte.
– Men resultatet forskningen har visat är synnerligen intressant nämligen att egenskapen att ha en livsgnista i hög ålder är en friskfaktor. Kan vi hitta sätt att bibehålla detta hos äldre personer så är det nåt vi ska undersöka mer inom forskningen och ytterst också att arbeta med kliniskt i vardagen, säger Sölve Elmståhl."
Det är spännande. Vad är det som driver en åldrande människa till att fortsätta leva trots krämpor och annat som är helt naturligt?
/Maria
Jag har ju på 5 år fått 2 cancerdiagnoser.
Första gången var 2005 då man upptäckte en förändring i min hjärna. Opererade 2011 och man trodde det var godartat då det växt så långsamt men tyvärr var det en elak tumör grad III. Operation och strålning var behandlingen efteråt.
Nu i december 2015 fick jag reda på att jag med sannolikhet har en ovarialcancer (äggstockscancer) opererades 28/12 och tillbringade nyår på Sahlgrenska. Nu har jag fått svaret att det var godartat så jag är jätteglad🙂
Med andra ord så har jag förhoppningsvis många år kvar.
Jag är övertygad om att en livsgnista och ett positivt tänkande påverkar hela kroppen och livet i allmänhet, Man kan hamna i djupa tillstånd efter svåra diagnoser men tacksamt nog tillhör jag inte den kategorin.
Men frågan kvarstår. Vad driver oss?
/Maria
#1 Ja, sedan är ju frågan om sambandet mellan livsgnista och livskvalitet. Det märkliga är att man har funnit att i genomsnitt lever dementa människor längre på "hemmet" än sådana som är klara i huvudet men skörare fysiskt. Och det är klart att den som är fysiskt dålig faller ifrån lättare, men ändå: kan dementa människor ha en livsgnista som får dem att leva längre?
Det brukar ju skämtas om vissa äldre herrar, i klartext de som kallas "griniga gamla gubbar" (med den feminina motsvarigheten "motvalls käring"?), att de hänger kvar av ren elakhet. Är det också en form av livsgnista, "sisu"? Gick till SAOB och fann lite stöd i det i förklaringen av begreppet "sisu": "i sht om finländska förh.) kamplust l. kampvilja (ansedd ss. en för finnarna utmärkande egenskap); seg l. envis uthållighet l. energi; äv. allmännare: vrede, ilska".
Att gå ut och hugga ved i halvt vredesmod kanske också är en form av nyttig livsgnista? Fast när en sådan person hamnar på hemmet kan hända att det går snabbt utför. Som en områdeschef på ett äldreboende säger angående det faktum att gamla dör allt snabbare sedan de hamnat på hemmet jämfört med förr: "Många kanske inte heller vill flytta och när man ändå måste göra det så tappar många livsgnistan. Det kan vara ett trauma för många att flytta från ett hem där man bott i kanske 40 år och sedan flytta till ett boende med massa främmande människor som ska ta hand om en".
#2 Verkligen positiv information om dagens hälsostatus! 👍
#3 Jag tror att gamla dör snabbare numera sedan de hamnat på "hemmet"
Orsaken tror jag är att de gamla numera är så skröpliga att de mer eller mindre är döende och det är så sorgligt.
/Maria
#4 Ja, artikeln som det länkas i länkarna i #3 verkar peka på samma faktum.
# 2 Så roligt att höra att det var en godartad tumör. 😃
#6 Tack, det var en lättnad🙂
/Maria
#0
"Forskaren Johan Niklasson, som är överläkare på en geriatrisk avdelning på ett sjukhus i Luleå, har undersökt vad livsgnistan gör för hälsa och överlevnad.
_Han träffade en dag vid ronden en kvinna som sa att "doktorn, jag har inget kvar att leva för, jag har gjort min livsresa", medan en annan kvinna sa att "jag har inte tid att ligga här, ni måste skriva ut mig nu".När Johan Niklasson för några år sedan började forska var ämnet givet. Han ville undersöka varför vissa äldre fortfarande hade stor aptit på livet medan andra kände sig "färdiglevda".
_
_Livsgnistan – som också skulle kunna kallas sisu, geist, jäklar anamma, kampanda eller inre motståndskraft – kan definieras som den känsla eller det mentala tillstånd man möter motgångar och svårigheter med. Enligt Johan Niklasson formas livsgnistan av tre delar. Det handlar om människans sociala liv, hur hon hanterar sina känslor och hur hon ser på det egna åldrandet.
__
Den avhandling som han presenterade i vintras –"Livsgnista hos mycket gamla människor med fokus på stroke, depression och överlevnad" – visar på ett tydligt samband mellan livsgnista och livslängd.
Bland människor 85 plus med stark livsgnista var överlevnaden 55 procent mot 32 procent bland dem med svag gnista.
En stark livsgnista visade sig också skydda mot depression.
Däremot står det fortfarande skrivet i stjärnorna varför vissa människor begåvats med en starkare livsgnista, liksom hur man bär sig åt för att behålla eller återerövra den."_