Jag tillbringade somrarna förr i Ödsmål (Norr om Stenungsund) Då var det två kiosker som var favoritställena. Den ena var Annas kiosk vid färjeläget Kolhättan. Dit cyklade man ofta och köpte godis eller någon dricka eller bara för att "hänga" ett ord som visserligen inte fanns då.

Den andra kiosken var vid Ödsmåls station där tåget då fortfarande stannade (vilket det inte gör numera) Där fanns kiosken och så en stor vänthall. Dit tog man sin cykel bara för att träffas och när vi blev lite äldre så samlades man med mopederna där och satt och rökte på trapporna till stationshuset.

Det var ortens samlingsställe. Kände man sig ensam var det bara att åka dit för där fanns alltid någon att prata med.

"Det står en märklig byggnad i centrala Mariestad, ett stenkast från stationen. Ett åttakantigt litet hus med spetsigt tak. I själva verket är det en gammal järnvägskiosk, en av Sveriges första Pressbyråer. -Mig veterligen finns det bara två kvar i Sverige. En i Karlskrona och så den i Mariestad. Många med oss är tacksamma för att den har rustats upp. För Pressbyrån är inte bara nostalgi, det är också svensk historia som är viktig att sprida, säger Folke Lundberg vid Pressbyråns museum i Stockholm."---

"Året är 1906 och 59 svenska tidningsutgivare gör gemensam sak: De organiserar försäljning av tidningar på tågen genom att bilda Aktiebolaget Svenska Pressbyrån. Speciella tågbud vandrar runt i vagnarna med en väska på magen. Och på deras speciella mössor står det: Pressbyrån. -Det är första gången namnet dyker upp. Som mest fanns det 608 tågbud, men också ”båtbud”, det vill säga unga pojkar som sålde tidningar ombord på skärgårdsbåtarna. Av de drygt 600 pressbuden var tre (!) flickor."---

Mer om Pressbyrån och kiosken i Mariestad i Skaraborgsbygden 150724

#1 Känner igen kiosken som samlingspunkt! I det lilla samhälle jag växte upp var kiosken ortens självklara nav. Här satt pensionärerna hela dagen och pratade om hur det var förr, här stod ungkarlarna som var lediga från skiftet på fabriken och "kollade läget", och hit åkte vi skolungar för att köpa godis, glass och serietidningar. Däremot var det sällan några kvinnor eller tanter som stannade till vid kiosken någon längre stund - tidsandan var väl sådan att de förväntades vara hemma och sköta eller delta i hushållsarbetet.

Fanns det något färskt skvaller så spreds det snabbast via kiosken eller kassan i affären. Den som kom med bussen fick vara beredd på att svara på frågor om det hänt något nytt "i stan".

På orten fanns för övrigt en snickerifabrik, som på sin tid levererade Pressbyråkiosker till många orter i landet, Jag minns hur stolt jag blev när vi var på skolresa i Norrland, och damen i kassan i kiosken talade om att "hennes kiosk" kom från "vår" snickerifabrik.

Jag har alltid velat äga och driva en kiosk.

Kiosken i värmländska Ambjörby i det här reportaget i VF från 2008 tycker jag är läcker, och ägaren var inställd på att driva den vidare. Hur gick det då? Nja, tyvärr inte så bra - precis ett år senare låste hon kiosken för gott, men den finns i alla fall kvar på bild…

Här i trakten hade vi Walls kiosk som också "alltid" funnits. Jag tror att det var Walls son-hustru som tog över den och drev den vidare ända tills för ca 10 år sedan. Det var väl ingen vidare kommers de sista åren.

Det är förstås på mindre orter som kioskdöden märks mest, precis som när bensinmackarna och handelsboden stänger. Här i stan har det knappt funnits några kiosker på årtionden, det är ju tobaksaffärer och liknande som bedrivit den handeln.

Men även här har vi sett butiksdöden. Näthandeln tar över allt mer, mest tydligt är det väl när det gäller bokhandlarna.

Det finns några kiosker här i stan fast några har fått stänga.

"Finns det några kiosker kvar i Västra Götaland? Det ska nu Bohusläns museum ta reda på och efterlyser berättelser om de kiosker som en gång varit byns samlingspunkt.

Allt fler av de gamla kioskerna, som tidigare varit den naturliga samlingsplatsen för ortens ungdomar, läggs ner.

Man har räknat ut att i hela landet försvinner omkring 36 kiosker om året och i två kommuner i Västra Götaland finns det inte en enda kiosk kvar."---

"– Kiosken var en självklarhet för vår generation och betydde nog allra mest för efterkrigsgenerationen, säger Tomas Brandt, chef för Kulturmiljö och samhälle på Bohusläns museum.

– Den var en social samlingspunkt och att kioskerna rivs apellererar mycket till folks nostalgiska känslor, man saknar dem och de minnen som är förknippade med dem.

En del kiosker finns kvar men har förvandlats till gatukök eller utökat servicen med postförmedling och ATG-spel."---

SVT

Ett äldre par här i Nybro hade länge skött en kiosk . Den lades ner förra året. Är nu en pizzeria. Jag behövde bara gå en liten bit för att hämta mina paket eller köpa lite choklad. Nu hamnar paketen på en mack långt bort. Min gubbe hämtar när han kör förbi men hur blir det sedan?

Här har försvunnit ett par kiosker och några har gjorts om till närköp eller förvandlats till spelbutik.

Kvar finns en i centrum och på kortavstånd från centrum, den sistnämnda är en "riktig kiosk" ett hål i väggen med lucka och allt.

#1 Låter som något som borde intressera Bohusläns museum - det ligger ju inom deras upptagningsområde!

I Kiosken som låg i Tullingeberg jobbade min bästis Ingegärds mamma , där köpte jag ett och femöres kola ( hade 25 öre i veckopeng att köpa lördagsgodis för ) Min högsta dröm var att ha råd att köpa en storstrut som kostade 1kr och 25 öre !

"Min" kiosk från barndomen var vid Ödsmåls station norr om Stenungsund. Där drog man sina första bloss och träffades först med cykelgänget som sedan blev moppegänget.

Nu finns varken kiosk eller station kvar. Bara minnen😉

Nu har jag gjort det igen😛 Inte läst igenom hela tråden och jag borde sett att jag skrivit tidigare men men….