Att köpa en äldre hund är ju en strålande idé om det är första hunden. Valptiden kan vara ganska krävande och det slipper man ju då.

Att äga en hund innebär ju precis som skrivits ett stort ansvar under många år dessutom. Alltid bra att ha en "backup".

Att bestämma sig för att skaffa hund är att ta på sig ett långvarigt ansvar.

Artikelförfattaren har fått med många väsentligheter. 

Skaffar du en valp måste du vara beväpnad med mycket tålamod, konsekvens och envishet. Hur mycket beror lite på vilken ras du väljer.

Att skaffa hund är något av det bästa vi gjort. Man blir lite bunden men fördelarna överväger flera gånger om.

#2 Ja, jag var lite inne på det där med att skaffa hund, men kom fram till att jag inte var beredd att axla det ansvaret. En valp hade nog inte blivit aktuell, bland annat för att jag då hade sett det som lämpligt att gå igenom en valpkurs, vilket inte är så lätt som billös och med en avlägset belägen brukshundsklubb…

Som Maria säger kan ju en lösning vara att ta sig an en lite äldre hund, men det kan också medföra problem såväl för hund som för en själv.

Man förstår att många äldre lever med oro för vad det skall bli av deras husdjur om/när det oundvikliga inträffar (även de som inte lever med frågan om man får ta hunden med sig in i himlen…).

Den frågan gäller nog för alla husdjur hund ,katt ,fågel osv. Hunden som jag har nu blir min sista hund , han är betydligt mindre och mer lättsköt än mina tidigare hundar ( ett medvetet val ) .

Jag har haft hund i nästan hela mitt liv och har svårt att tänka mig livet utan hund. Visst är det ett stort ansvar och en hel del jobb, men det ger otroligt mycket 🙂 En lösning för den som inte vill eller kan skaffa egen hund kan vara att vara dagmatte /husse och /eller passa hundar när hundens familj reser bort. Detta förutsätter en del kunskaper, men kan funka riktigt bra 🙂

#5 Fast ansvaret är nästan större när det gäller att tillfälligt passa andras hundar. Säkert tryggast om man känner ägarna väl och hunnit bekanta sig med hunden en längre tid innan man tar sig an det värdskapet - det måste ju klaffa på det mänskliga planet också!

#3 Det är ju bland annat sådana här händelser man fasar för…

"---När matte togs in på sjukhus lämnades hennes katt Maja ensam i lägenheten. Enligt Södertälje katthem visste hemtjänsten om att katten varken hade mat eller vatten. Först elva dagar senare, dagen före midsommarafton, fick katthemmet reda på vad som hänt. – Vi fick besked av hemtjänsten att de inte kunde öppna för någon. Inte ens när vi hade ett intyg från brukaren, säger Astrid Åkesson, ordförande för Södertälje katthem. När katthemmet till slut kopplade in polisen öppnade hemtjänstens personal dörren. Där inne hittades katten Maja – i mycket dåligt skick.

– På djursjukhuset blev de helt bestörta över hur kattens skick var. Veterinären sa bara att det inte fanns något att göra. De var tvungna att avliva henne. Astrid Åkesson har reagerat starkt på hela historien. – Det är klart att man blir upprörd. Hemtjänsten har agerat mycket märkligt. De hade kunnat undvika den här tragiska utgången."

Aftonbladet

Även för de som är yngre kan tragiska saker hända. Den bästa hunden mina föräldrar haft hittades av polisen med sin husse i en lägenhet, husse hade fått en svår stroke och det var hans jobb som undrat var han var så han hade inte ens kommit upp i pensionsåldern. Han var så svårt skadad efter de dygnen det tog att hitta honom att han inte kunde behålla hunden, mina föräldrar tog hand om henne bara någon dag innan hon skulle avlivats och då var hon bara 1år. Man kan aldrig veta hur framtiden blir många som är 75 idag kan ju bli runt 90-95 och vara hyfsat pigga och kan utan problem ta hand om en äldre hund man kan aldrig sia om framtiden. Det kan dock vara bra när man är äldre att ha nån slags kontakt med grannar, släktingar etc. som ringer varje dag och ev. kan komma och ta hand om djuret ifall nått händer.

Mina föräldrar har även tagit hand om en gammal avelstik som de fick, + de har fått hennes dotter med eftersom hon inte funkade för avel. De har även en hund som de tog som valp, kul men som sagt väldigt mycket jobb. Mer jobb med valp än det var med den gamla avelstiken som inte bott inomhus och skulle lära sig inte kissa på golvet, äta mat i skål, kunna gå förbi grannarnas barn utan att kissa på sig för hon var rädd (hon lärde sig tycka om barn med tiden)mm.

Mina föräldrar skulle inte ha hund när de blev pensonärer sa de innn d gick i pension, när de blev pensionärer utökad de istället från 1 hund till 3 men nu har de bara 2 kvar.

#3 Om man inte vill vara djurägare på heltid kan man vara jourhem till en eller flera katter från ett katthem, i väntan  på de blir adopterade till ett permanent hem. I jourhem brukar katterna må bättre och bli snabbare sociala än på katthemmet, så de flesta katthem söker med ljus och lykta efter jourhem. Katthemmen brukar betala alla ev veterinärvårdskostnader och ofta även mat och sand. Och så gör man en god gärning samtidigt.

Om man inte kan ha katten längre kommer de och hämtar den.

En stor glädje att ha husdjur, kan rekommenderas! 🙂

Artisten Martin Erikson, mera känd som E-type, är för idén att ta hand om hemlösa djur.

"E-type har valt att ta hand om äldre hundar, eftersom de ofta har svårt att få ett nytt hem. Han uppmanar andra som har tankar på att skaffa hund att överväga att ta hand om en hemlös.

– Det finns fantastiska hundar, bättre begagnade i olika åldrar. Många är rumsrena också så man slipper få kiss och bajs på parketten, säger han i programmet (Nyhetsmorgon) ."---

Aftonbladet

Vi har en bekant som är 82 år som har delad vårdnad om en hund. Det är egentligen hennes sons hund men den brukar vara hos henne en vecka eller mer varje månad.

Hittade den här sajten mha google: http://hundarutanhem.se/Hem/