Javisst minns man väl Ria Wägner! En tidig TV-personlighet, och vinkningen drevs det ju friskt med i olika program. Fast man hörde inte så mycket talas om den tidens kändisar, trots att det bara fanns en TV-kanal. Idag lever många ju närmast i symbios med skvallerpressen - det är inte många dagar mellan rubrikerna om Jessica Almenäs & Co.

Ämnena hakar ju lätt i varandra när man talar om flydda dagar, och  det är inte lätt att hålla isär dem.  Man kan ju inte göra mycket mer än att göra en sökning!Sedan hoppas jag att jag inte "tillrättavisar" direkt - det är ju faktiskt du som står vid rodret… 😉

Men minns ni inte Olle Björklund som fick sparken från Aktuellt för att han larvade sig i folkparkerna 😃 Han var faktiskt skådespelare också.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Olle_Bj%C3%B6rklund

#2 Inte minst minns jag hur Olle Björklund och Putte Kock gnabbades när Putte skulle presentera veckans stryktipsförslag, vilket faktiskt ingick i Aktuellt på den tiden.

#1  Kanske använde jag lite hårt ordval  eller borde satt en skämtsymbol på den delen av inlägget, hoppas du inte tog illa upp.

Jag är väldigt stolt över att ha tackat ner till en autograf av Lennart Hyland.😃

Jag hade hört av en närstående att han inte var så trevlig alla gånger och min nära hade råkat ut för honom vid ett tillfälle.

Jag och en klasskamrat stötte på Lennart Hyland utanför Vallhallabadet och min kompis bad om en autograf som hon gärna fick och Hyland frågade om jag också ville ha en men då sa jag "Nej tack" och kände mig väldigt nöjd.😉

Egentligen är det fantastiskt hur många gamla kändisar som vi trots allt minns. Tror det blir besvärligare för framtida nostalgiker att minnas "Ensam-Mamma-söker-Linda", "Paradis-Hotel-Jocke", "Tro-hopp-och-kärlek-Ramses"och "Bonde-söker-fru-Mikaela"…

Här är några kändisar från förr som kanske inte är så ihågkomna längre: 

Tage Severin

Lars Passgård

Ingeborg Nyberg

[Gitte Hænning](Gitte Hænning,)

Sigge Furst och Carl Gustav Lindstedt kommer jag ihåg ….. Taxi !

Martin Ljung och inte minst min favorit Lasse Lönndahl❤️

Lyssnade bitvis på Bert Karlssons "Sommar" igår, och där spelade han "Guenerina" med Paul Paljett. Paul Paljett, eller Paul Johansson som han då egentligen hette var  en flickidol i slutet av sjuttiotalet. Numera heter han Paul Sahlin, har hunnit bli 61 år och arbetar som begravningsentreprenör. Fast han är fortfarande i dansbandssvängen med sin Paul Sahlins orkester och gav faktiskt ut en skiva så sent som för två år sedan. Sahlin har en egen hemsida som bl.a. minner om Paljettiden.

#9 När jag jobbade på Glasscafeét i Göteborg 1979 så hade jag förmånen att servera honom en Bananasplit😃

#10 Ser man på! Rolling Stones och Beatles rökte på, Paul höll sig till Bananasplit…👍

På 1970-talet spelade Jokkmokks Jocke på en hamnfest i byn där min kompis bodde. Hon bodde 1-2 kilometer från festplatsen, men vi hörde Jokkmokks Jockes stämma hela vägen hem till henne - och det var på den tiden när de inte hade jättelika högtalaranläggningar. 🙂

#12 Haha på tal om Jokkmokksjocke så har jag hur osannolikt det än låter mer eller mindre fått honom i mitt knä när spårvagnen svängde (någon gång på 70-talet)

Han bad om ursäkt och han hade en slags kobjällra om halsen minns jag 😃

På 1970-talet var kristna sångare väldigt i ropet, de framträdde i underhållningsprogram, låg på svensktoppen och sålde skivor i upplagor som ingen i den genren väl någonsin kommer i närheten av nu.

Bland storsäljarna fanns "O Store Gud" med Arthur Ericson, Jan Sparring och hans "Han har öppnat pärleporten", och inte minst Pelle Karlsson och "Han är min sång och min glädje", som tydligen nu blivit kultskiva i vissa kretsar.

I sällskapet dök också en 14-årig amerikanska av svensk-norsk släkt upp och gjorde stor succé, Evie Tornquist hette hon. Nio år senare gifte hon sig med Pelle Karlsson, och de bor sedan länge i USA. Numera är väl Evie Tornquist-Karlsson, idag 60 år gammal, bara ihågkommen i kristna kretsar här i Sverige, men hon framträder fortfarande i USA, där hon blev invald i Gospel Music Hall of Fame 2005.

Jag är inte religiös själv, men Pelle Karlssons skiva står i ett skivfack och samlar damm. Fast den har jag ärvt - å andra sidan var det jag som köpte den och gav bort i julklapp, någon gång på sjuttiotalet…

Här är en sida som har försökt visa hur några kändisar skulle kunna se ut när de blir äldre

#14 Jan Sparring kommer jag ihåg. Han sjöng på Liseberg när jag var där en gång på 1980-talet. Inte mycket publik då, men så var det också mitt på dagen och när hans popularitet dalat en hel del.

#15 Helt otroligt att de kan ha samma kläder fortfarande, vid 80 års ålder. 😉
Sedan verkar det som om Toby McGuire kommer att fortsätta växa hela livet. Benen har blivit åtminstone en decimeter längre på "Spiderman". 😃

En som var före min tid men som var stor kändis är Ulla Billquist mest känd för sin insjungning av min soldat. 

Ulla var född 1907 och begick självmord 1946. Hon gjorde över 370 inspelningar och turnerade i Sverige.

Självmordet tystades ner och gav upphov till flera konspirationsteorier (redan på den tiden fanns sådant!)

Det har senare framkommit att Ulla inte var den som alla trodde. Hon  var gift 3 gånger men levde ett dubbelliv som bi- eller homosexuell vilket var mycket kontroversiellt på den tiden. En möjlig förklaring till självmordet var utpressning  och den press det skapade på henne.

Läs mer

Förr i tiden när radioprogrammet "Sommar" verkligen var viktigt att avhöra på badstranden, på vägarna och i hängmattan fanns det en värd som var extra populär, och föga förvånande toppar han maratonlistan med hela 50 sommarprogram (förr kunde vissa göra mer än ett per säsong).

Jag talar om Torsten Ehrenmark, utrikeskorrespondenten från Örebro (1919-1985). Radiolyssnarna tog honom och hans stillsamma humor till sitt hjärta, och lika omtyckta var hans kåserisamlingar, "Årets Ehrenmark", som kom ut årligen under några decennier och var en populär julklapp. "Herr Ehrenmark" som han ofta kallade sig hann många andra böcker också, liksom boköversättningar och annat, och som utrikeskorrespondent rapporterade han även om nyheter och politik strikt och  "på fullt allvar".

Här kan man höra hur Herr Ehrenmark lät.

En annan känd radioröst och faktiskt årsbarn med Torsten Ehrenmark var Pekka (Per-Olof)  Langer, född 1919 i Göteborg och död 1996 i Stockholm. Hans genombrott kom rätt sent med "Natttuppen" (med tre "t"), en radioshow som förnyade dåtidens radiounderhållning. 

Pekka Langer var en verklig mångsysslare på radion, han ledde" Sommartoppen",  var populär firarvärd i "Det ska vi fira" och en av rösterna i natten i Telefonväktarna. Dessutom var han studiovärd i radiosändningen på Radio Luxemburg när Ingo blev världsmästare i tungviktsboxning.

Pekka kom också att göra en hel del TV, "Vem vet var" och  "Notknäckarna" som han ledde tillsammans med Carl-Uno Sjöblom var omtyckta bland tittarna.

Efter Pekka Langers död kom hans memoarer "Radioaktivt avfall" ut, och avslöjade en mörkare sida av denne utåt alltid så glade underhållare fram, något som sonen och medförfattaren till memoarerna Joakim Langer snare har bekräftat även i andra sammanhang.

Men för oss lyssnare och tittare var Pekka Langer bara glädjespridare!

"Anything goes" med Mel Powell, signaturmelodi till Nattuppen.

#5. Angående otrevliga kändisar. Hade en jobbarkompis som hade varit en helg i Stockholm  i slutet på 70- talet. Det var ont om taxibilar så när den här kändisen frågade om de skulle åt samma håll så kunde de dela på notan. Sagt och gjort, de åkte och släppte av honom först, han hoppade ut och stack ifrån betalningen. Det var Sven Tumba!

#18. Jag älskade att läsa alla hans böcker, lånade dem flera gånger på bibban. Numera tror jag inte de finns kvar.

#20 Låter lite olikt det jag hört om Sven Tumba. Dels från min far, som besökt honom i hemmet, men också från en idrottsförening som arrangerade en golftävling till förmån för barncancerfonden där Sven Tumba ställde upp helt ideellt och "bjöd på sig själv" som det brukar heta.

Nej Ehrenmarks böcker finns nog nere i magasinet på biblioteken nu! Fast de säljs för någon tia (plus frakt) på nätet, ser jag.

#21. Ja, han var förvånad också, då det var en stor idol och idrottsman för honom också.

#18 När du skriver om vägar kommer jag att tänka på Sveriges bilradio med CeGe Hammarlund. Lyssnade en hel del på det programmet.

Här är både signaturmelodin och program från 1966

#23 Att Hasse Alfredson var producent hade man ju ingen aaaning om…🙂

En efterföljare var "Hallå bilist" som senare blev "Hallå trafikant". Sven Colling var rösten där, men jag tror att Per-Erik Nordqvist och Carl-Ingemar Perstad från Trafikmagasinet också lett det programmet (eller något liknande).

Bengt Bedrup med gympaprogramet minns jag , armarna uppåt sträck och knäna böj 😀

#25 Träna med TV menar du? 🙂
https://www.youtube.com/watch?v=Gx__0crOF20
fast här är det inte Bedrup som leder övningarna utan Folke Mossfeldt. I Gumping är det däremot Bedrup som gympar:
https://www.youtube.com/watch?v=jU6BB0ligSM
samt även i Spänsta med OK:
https://www.youtube.com/watch?v=0W5k4L7r8MA

Siw Malmkvist kör en hel timma på fredag i Svt 1 med gamla godingar!👍

Min far tyckte om skådespelaren Håkan Serner som så tragiskt gick bort. Har Dvd:n Mannen på taket ( en tidig Beckfilm ) från 1976 i regi av Bo Widerberg där Sven Wollter säger i kommentarspåret, Håkan Serner var världens snällaste människa. Men även en människa som mådde fruktansvärt dåligt skulle det visa sig. Tyvärr är han bortglömd bland somliga idag..

Håkan Serner hade världens vackraste röst tycker jag.

Han spelade väl skomakaren. Pappa till Hampus i "Den vita stenen"

Hampus farbror var det såg jag nu i Wikipedia.

#30 Han spelade även vätten i en av dom mest populära julkalendrarna på SVT genom tiderna, Trolltider från 1979..

# 18 Ehrenmark minns jag med välbehag. Han hade en stuga i småländska Hästmahult inte långt ifrån Karlskrona. Jag köpte alltid Årets Ehrenmark till min make i julklapp så vi har alla :)

Tog en bild på en Trana idag och kom att tänka på Tom Trana.

Eric Carlsson  på taket och Tom Trana var två rallyförare då det begav sig på 60-talet. Eric körde SAAB och Tom körde Volvo.

Fin bild! Fast jag kommer att tänka på Olle Häger, eftersom det är en häger.

Tranor är ju för roliga fåglar.

#34     😞   

Ornitologen har talat och jag böjer mig för expertisen.

 Olle Häger hade jag inte hört talas om, men efter google, han platsar nog som kändis också.

Får hålla mig till vanligare fåglar som skator, änder och liknande i fortsättningen och kalla alla andra bara för fåglar och koppla dem till fåglumbröderna.,

Meeen, jag menade också förstår häger och inte trana😃

Vi hade en rolig Häger vid sommarstugan som skrämde vettet ur mig och min man men ett mycket mystiskt skrik en sen natt.

#37 Du är i gott sällskap, det är många som blandar ihop de fågelarterna åt ena eller andra hållet…

Apropå Tom Trana så var han värmlänning men hade senare en bilverkstad i Lexby i östra Göteborg. Tyvärr avled han rätt tidigt. Det körs en årlig kartingtävling till hans minne i Göteborg, Tom Trana Trophy.

#38 Ja, det är en riktig urtidsfågel! Att höra den skorra till i en vassrugge en dimmig morgon kan få den morgontröttaste fågelskådare att bli klarvaken… 😃

En ofta förekommande person i TV-programmen för så där fyrtio år sedan var Gustav Jonsson, eller Skå-Gustav som han kallades efter barnbyn Skå som han skapade på Färingsö 1947. Barnpsykiatikern och t.f. professorn Gustav Jonsson föddes 1907 i Alfta och dog 1994, och hans arbete med socialt missanpassade och kriminella pojkar anses ha varit vägledande i sitt slag. Skå-Gustav gjorde sig bra i TV genom att han hade förmågan att vara naturlig framför kameran, kanske fanns det även en viss skådespelartalang hos honom.

Jag skall inte gå in på Gustavs Jonsson gärning eller liv i övrigt, utan fokusera på ett uttalande han gjorde och  som blev slagord i den tidens debatt om fri barnuppfostran. Det var i brytningstiden mellan det auktoritära föräldraskapet och ett mer kompisartat förhållande mellan föräldrar och barn som började tränga igenom när studenterna från det upproriska sextiotalet bildade familj, och Skå-Gustavs informella tilltal i relationen med sina klienter låg rätt i tiden.

Gustav Jonsson var en populär föredragshållare ute i landet, och vid ett av dessa föredrag hävdade han att om det var så att ett barns psykiska balans och välbefinnande ytterst hängde på att det skulle få slå en spik i familjens piano så fick det bli så - barnets bästa måste alltid gå i första rummet. Det spred sig som en löpeld att den där Skå-Gustav har sagt "om grabben vill slå en spik i pianot så låt honom i Jösse namn göra det"!

"Spiken i pianot" blev en symbol för dem som tyckte att  moderna barnuppfostringsmetoder hade gått för långt, och hur ofta Jonsson än försökte förklara att det var en generalisering taget ur sitt sammanhang så blev han förknippad med uttrycket. En av hans böcker fick f.ö. just titeln "Spiken i pianot".