Idag finns bara lite av grunden kvar.

Torparvisan är nog långt från verkligheten

För ja ä tôrpare ja, 
å ja har dä så bra, 
ja ligger på sôffa för så ska dä va, 
å gräset dä växer å rôgen han gror 
å mor ho mal kaffe å grisen blir stor!

Intressant.

Min man och jag hade förmånen att ha ett gammalt soldattorp i många år. Tanken var att vi skulle bosätta oss där permanent men kom fram till att vi trots allt är stadsmänniksor men vi hade många roliga år där och åkte dit varje helg och ledighet året om.

De som bor där nu har rustat upp det så fint utan att förstöra det gamla och de bor där året runt.

Kul tråd!

#2 Gunde Johanssons text lär vara en nidbild av en speciell person som han som kund i sin lanthandel. Gunde skrev en annan text om en grinig busschaufför, men även vänligare porträtt av andra personer han stött på - det får nog ses som små karikatyrer. Gunde visste nog rätt väl hur hårt och knapert det kunde vara för de som bebodde de gamla torpen ute på landet, det var många som handlade på krita i hans butik. Fast med tiden har ironin bleknat bort, och idag låter det ju som en skönmålning av det "bekväma" torparlivet.