![[Carpinus]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Tillbaka till 50-talet
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
_"Femtitalet. Olja i håret. Öppna bilar. Elvis. Marilyn. Brödrostar. Hemmafruar med perfekt makeup och sidenscarf knuten kring papiljotterna. Rosa Parks och kampen mot rasförtryck. Knän – kortbyxor och klockade kjolar.
Eller? De bilder som flimrar förbi kommer ur amerikanska filmer och TV-serier. De speglar i bästa fall bitar ur verkligheten i den ekonomiska uppgångens USA."---
"En snabb koll bland kollegerna:
– Min mamma bodde på Annegatan som nu hör till de finaste kvarteren i Helsingfors. En gång i veckan gick man ner i källaren för att tvätta, och kläderna lades i stora kar med lut, säger en.
– Min mamma cyklade med ett brak i diket på Emsalö när hon för första gången såg en bil på vägen, berättar en annan.
– Min pappa och farfar åkte med häst och släde till skogen för att hugga ved, de hade fläsksmörgåsar med sig, säger en tredje."---
"Men den känns påtaglig, den där framtidstron, i Ullas minnen. Under hennes och farfars livstid har allting också blivit bättre, bekvämare, friare och jämställdare."---_
Matilda Gyllenberg på YLE berättar om sin bild av femtiotalet, vilken hon fått från sin farmor Ulla, och berättelsen väcker igenkännande nickar hos mig (även om Matildas historia är finsk). Kanske har även du upplevt femtiotalet, eller hört historier från föräldrar och äldre syskon om hur det var då? Dela gärna med dig av din bild av detta legendomsusade årtionde!
Vinjett: Lost In The Fifties Tonight - Ronnie Milsap
"Det var egentligen inte förrän i slutet av femtiotalet som ”tonåring” blev ett begrepp. Tidigare var man antingen barn eller vuxen, så var det med det. Men televisionens intåg i samband med en förbättrad ekonomi ökade möjligheterna – och en helt annan syn på sexualitet och samliv växte fram. Köpmännen insåg att det gick att tjäna pengar på de unga, förhoppningsvis lättpåverkade. Unga var nöjeslystna, förstod man. Och så växte idolerna fram, först i form av alla hela, rena Bobbysar med våglugg, senare som Elvis eller Jason Donovan eller Backstreet Boys."---
Aftonbladet 7 juli 2000.
Jo visst har jag upplevt femtiotalet, och på något sätt har jag också åkt tillbaka dit, eftersom jag de senaste femton åren har gjort åtskilliga resor till Kuba och tänker emigrera dit om ett år ungefär. Det känns faktiskt lite grann som att komma tillbaka, även om det på många sätt också är stor skillnad mot femtiotalet här.
Min egen resa tillbaka till femtiotalet har jag faktiskt beskrivit på Skrivlust iFokus:
#2 Det skall bli intressant att läsa! Jag samlar nog på mig lite intryck först innan jag kan ge min bild av mitt femtiotal. Just nu fladdrar det runt en massa fragment i torktumlaren i skallen…
För min del var femtiotalet matinéernas tid när det gällde film - jag såg nog så mycket film då så att det räckte för resten av livet, för senare har det inte blivit så mycket biograffilm för min del.
Filmerna man såg då imponerar knappast på en nutida cineast - det var mycket Åsa Nisse, Roy Rogers och framför allt Jerry Lewis, som nästan alltid spelade den dumsnälle killen som ständigt gjorde bort sig men som ändå fick flickan i slutet av filmen. Jerry Lewis var "mannen med gummiansiktet" långt innan Jim Carrey ens var född.
Som barn tyckte man att Lewis filmer var roliga, idag känns överspelet genant. Samtidigt när man ser om scener ut hans filmer (ofta med Dean Martin som motspelare, innan det skar sig mellan dem) så inser man att han var en mångsidig begåvning.
Lite påminnelser om sådant som hände på 50-talet får man på denna länk.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
När jag var liten grabb på femtiotalet var det flyg som intresserade mig mest. Vi hade en kolonistuga i Skarpnäck, och det låg ett flygfält en liten bit ifrån koloniområdet. Där drog man upp segelplan med ett dubbeldäckat motorplan, och vi grabbar brukade gå bort till flygfältet för att se det på närmre håll.
När segelplanet hade kommit tillräckligt högt, så släppte det vajern som motorplanet drog med, och den lilla dubbeldäckaren flög tillbaka till flygfältet, där det först släppte vajern och sedan efter ännu en sväng landade. Så drog man upp ännu ett segelplan och så ännu ett. Ofta var det fem sex segelplan i luften, och de kretsade över fältet för att stiga högre i termikvindarna.
Intill flygfältet var det åkrar, där råg, vete, korn och havre odlades. Det skördades med självbindare som band prydliga nekar.
Nu är allt det borta, och man har byggt en ny stadsdel där flygfältet låg, med tunnelbanestation under jord. Koloniområdet är kvar, men det har gentrifierats ganska rejält. Alla butiker som fanns på den tiden är borta, liksom kiosken vid landsvägen strax nedanför Pungpinan, den gamla krogen. Mittemot kiosken fanns också en telefonkiosk, där vi brukade leta tioöringar som folk ibland tappade.
Man gick bakom telefonkiosken och drog med handen i sanden under brädgolvet, och emellanåt fick man tag på en tioöring. Vi kände också efter i returfacket, eftersom det ibland hände att någon glömde att plocka ut pengarna när ingen hade svarat i andra änden. Telefonkiosken tog två tioöringar för ett samtal, och det gick bara att ringa lokalsamtal.
En liten bit längre bort, där ån till Flaten började, kunde man ibland se små gäddor, kanske en decimeter långa, som vi försökte fånga med händerna, men det lyckades aldrig. Däremot fick jag blodiglar på benen när jag plaskade runt i vattnet där. De kändes inte, men det rann blod när man tog bort dem.
En väldigt varm dag var asfalten på vägen flytande, och vi plaskade omkring där med bara fötter. När jag kom hem tvättade mamma bort det med fotogen, och det sved. Jag hade aldrig skor på sommaren. När jag började i fjärde klass gick jag från sommarstugan i Skarpnäck till Tallkrogens skola, barfota, och läraren sade till mig att jag skulle ha skor på mig. Men jag hade inga skor. Mamma fick genom barnavårdsnämnden en rekvisition, så att vi kunde gå på Österlund & Andersson i Gamla Stan och handla kläder och skor till mig och syskonen.
Och så minns jag att jag någon gång gick på konditori, nere vid Sockenplan, tillsammans med några skolkamrater. Det var första gången jag smakade Coca Cola, och vi spelade musik på jukeboxen. Pat Boone, Love Letters in the Sand.
#6 Trevlig berättelse, som även väckte egna minnen!
Apropå Pat Boone så både köpte jag skivor och såg filmer med honom, något som jag inte "vill stå för" idag, med undantag av Speedy Gonzales. ("Love letters in the sand" är bra, fast den skivan köpte jag inte.)
Hittade en gammal tvåkrona sedan Gustav VI:s tid i en låda, och fick genast en flashback tillbaka till mitt femtiotal.
På samhället där jag växte upp fanns en gammal hedersman som kallades G.A. efter initialerna i sina förnamn. Han var en riktig sjöbjörn som älskade att fiska ute på Vänern, men kring båthuset hade han en koloni stora fina abborrar som han handmatade, och alla visste att där fick man inte meta - firrarna var hans skötebarn.
Ibland när G.A. kom hem på besök till oss fick jag en tvåkrona, men det var ingen slant vilken som hest: han hade lött fast den i en fin ställning, krönt med blågula band. Idag skulle jag kunna ge ganska mycket för att ha en enda av dessa konstverk kvar, men barn är barn - kronorna gick åt till godis… 😮
(Möjligen räddade mina föräldrar några, men de hamnade i så fall hos mina äldre och -redan då!- mer förståndiga syskon.)
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Här är några som mer handgripligen gräver sig tillbaka till 50-talet…🙂
#9 Apropå Cirkelkaffe så gick det varumärket till historien på nittiotalet efter att ha existerat sedan 1932.
Fast nu när Statoil snart kommer att heta CirkleK kanske kaffet som man gör reklam för som en anledning att uppsöka närmaste mack blir "Cirklekaffe"?
Stalin dog i 1950-talet. Grym socialist ledare. Sovjetunionen hjälpte till i Korea kriget men USA var orsaken varför Korea delades upp i 2 delar Nord och Syd. Dagens Nord är socialist diktatur och Syd är demokrati.
SD eller Centerpartiet 2018.
SD = Fascist staten Sverige.
Det var en lyckat krig av USA som med B-52 plan bombade hårt som runt 5, 6, 7 år innan i Tyskland i Europa. B-52 var nya bombplanet i 1950-talet i Korea kriget. Som tyskarna i WW2 där de bombade hårt i städer utom Moskva som stärktes med stadsartilleri som räckte mot Luftwaffe. Luftwaffe och Air Force är två starkaste flygvapen som funnits i historien. Inte minst polackerna gjorde inget i städerna när tyskar kom dit och bombade sen trupper och pansarvagnar besegrade dåvarande litet motstånd av Polen i krig.
SD eller Centerpartiet 2018.
SD = Fascist staten Sverige.
Tänker dagens Polen är jämna med dagens Tyskland i krig.
Mindre summor i krig är bättre för Polen.
Rankar Polen 4-5-8-9 i EU i försvar.
SD eller Centerpartiet 2018.
SD = Fascist staten Sverige.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Javisst var det trist innan femtiotalet, Britt!
Är det inte en Dodge i mitten efter 25 sekunder? Min far hade en Dodge, och jag tycker att den här liknar den.
Mina minnen från före femtiotalet är väldigt fragmentariska. Jag minns att jag satt i fönstret på Hantverkargatan och tittade på spårvagnarna, och att jag puttade barnvagnen förbi brandstationen på väg mot parken. Jag minns också en stoooor sandstrand på Essingen. Den är väldigt mycket mindre än jag minns den.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
SVT1 den 7 januari 18.45 "En bit av 50-talet", ungdomar som lever ut sina drömmar om 50-talslivet.
#14 Hej, den i mitten e en Ford, möjligen den till vänster e en Dodge, och vid 14 sek. står en -57 Ford vid träden.👍
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Bilkyrkogårdar, vackert och skrämmande på samma gång! Tänk så många minnen som är förknippade med dessa vrak…
# 18 Så sant! Passande musik.
"När Sören Paulsson drar upp porten till hans garage möts man direkt av en av hans ögonstenar – en Buick Special från 1956. Väggarna i garaget är fyllda av olika bilder med anknytning till 50-talet. Affischer och kort från bilträffar samsas med gamla registreringsskyltar och bilder på den tidens stora artister."---
"Samlandet på 50-talsprylar föll sig naturligt för honom då han föddes i början av 40-talet och växte upp med allt vad årtiondet innebar. När han åker ut på bilträffar med sin veteranbil märker han också hur intresset för tidsepoken har ökat i alla åldrar. – Den här hobbyn blir bara större och större. Men det gör också att originalprylar från 50-talet har blivit dyrare, säger han."---
En Buick Special har ett par av våra vänner. Men de fuskar för att kunna cruisa då de satt dit en elektrisk fläkt i motorn så att den inte ska koka 😃 Behöver jag tillägga att hon är värmlänning?
Redan i början av 50-talet och som en liten parvel var jag oerhört intresserad av bussar. Det har jag faktiskt fått höra från min moder. Så fort vi skulle ut ville jag till busstationen och bara titta.
Det starkaste minnet jag har från 50-talet är fotbolls-VM 1958 som jag såg genom en radioaffärs skyltfönster. Där stod en svartvit teve igång under Sveriges matcher
Ja Leffe, vi har beröringspunkter. Mammas bästa väninna hemma på Postiljonsvägen hette Margot, och hennes man körde spårvagn, dock inte buss, men det har jag själv gjort många år. Mittemot där vi bodde låg på femtiotalet en radioaffär, adress Brevvägen 1, med ingång i källarplanet från Postiljonsvägen. Där ligger numera ett litet mathak som heter CABstop.
Radioaffären ställde en teve i fönstret och lät den stå på om kvällarna. Först var det bara tevesändning på torsdagar, och då brukade det hänga en hel del folk framför skyltfönstret. Radiohandlaren satte upp en högtalare utanför.
Men jag kan inte minnas att jag skulle ha hängt där i någon större omfattning, snarare är det bara att jag minns att den där teveapparaten stod där i fönstret, som vi kunde se från vårt kök, vardagsrum och balkong. Vi bodde ovanför tobaksaffären mittemot, på Postiljonsvägen 4.
När VM 58 gick vet jag inte om teven stod där. Kanske radioaffären redan hade upphört då och lokalen var omgjord till fruktaffär? En av min mors gamla klasskamrater hade hand om den. Och nu är den sedan omkring tjugo år café och lunchhak.
# 22 Du måste minnas fel Leffe! Fotbolls-VM i Sverige 1958 har aldrig ägt rum 😉Jag vet att Sverige tog silver 😃
Inkanyezi. Det blev aldrig busskörande för mig med busskort då ena ögat pajade. Däremot körde jag Färdtjänstens specialbuss i evigheter och tyckte om det. Till dessa behövde man bara Taxikort.
helga21 mitt minne är ännu inte helt borta😃
# 25 Du vet väl att det är en av konspirationerna som finns här i världen att fotbolls-VM aldrig spelades i Sverige.
# 27 😂
Vad sägs om att flytta in i femtiotalet? Det här tidsenliga huset i Dallas är till salu.
http://www.gp.se/livsstil/bostad/h%C3%A4r-kliver-du-rakt-in-i-50-talet-1.3810837
#29 Det måste vara amerikanskt 50-tal i så fall. Tycker det ser förvånansvärt modernt ut, om än med en liten touch av familjen Jetson. 🙂
¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
When the last tree is cut, the last fish is caught, and the last river is polluted; when to breathe the air is sickening, you will realize, too late, that wealth is not in bank accounts and that you can't eat money. -Alanis Obomsawin, filmmaker
#30 Ja, det är ju i Dallas, så då kanske vi utgå från att det är amerikanskt 50-tal?
#31 Ja, det såg jag, men jag tycker inte det ser ut som särskilt mycket 1950-tal varken i eller utanpå huset, utan tvärtom som ett rätt modernt hus. Därav min kommentar.
¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
When the last tree is cut, the last fish is caught, and the last river is polluted; when to breathe the air is sickening, you will realize, too late, that wealth is not in bank accounts and that you can't eat money. -Alanis Obomsawin, filmmaker
#32 Okej.
Starta ny diskussion