Kommer apropå länken om gamla telefontrådar att tänka på när jag gjorde lumpen som "kabeltattare", som signalisterna kallades (titeln har tydligen övertagits av moderna kabelrallare som lägger ner fiberkabel). Det var lite senare än de ledningarna i den länkade artikeln, men det var trots allt telefonkablar. Under övningarna ingick bland annat att knacka på hos någon ortsbo och fråga om man fick koppla in sig på deras telefon, för vilket de fick en synnerligen blygsam ersättning på några kronor. Sedan var det att bege sig till närmaste telefonstolpe, ta på sig stolpskorna och klättra upp och koppla in telefonen, en modell i bakelitlåda med vev och gammalmodig redan då. Den detaljen i övningarna lär knappast finnas längre…

En klassiker på vårt regemente (I3) och möjligen en skröna hade samband med hissandet av fanan. Det var så att de som befann sig på regementsplan när flaggan hissades varje morgon skulle stå i givakt och hälsa fanan med honnör.

Det var någon ur vaktkommenderingen som skötte hissningen, och vid något tillfälle påstås en beväring ha bytt ut fanan mot en BP-flagga, vilket förstås mötte både ilska och munterhet (beroende på militär ställning) bland dem som stod i givakt den morgonen. Och flaggskämtet slutade förstås i buren…

Den här marschen har man gått i otakt till några gånger… 🙂

Kungl Livregementets grenadjärers marsch.

===

En brorson (född 1971) till mig gjorde lumpen på F17 i Kallinge som tele-någonting. Meningen var att kunna sköta flygets kommunikation i krig. Vi var under sommaren ute på Kungsholmens fort dit bara svenska medborgare får åka och fick en guidad tur. Vår guide var en äldre kvinna som hoppat in tillfälligt. Hon visade bl.a äldre utrustning inom telefonin. Så tittade hon på min brorson och visade något från WW2 och sa detta vet väl inte du vad det är. Men se det visste han precis och jag trodde hon skulle ramla baklänges 😂

Det blev ingen lumpen för mig. När jag mönstrade hade jag precis opererat näthinnan två gånger. De vågade inte låta mig göra lumpen då ett lätt slag skulle kunna göra att den lossnade igen

Jag ryckte in 1967 precis då 6 dagars kriget bröt ut ( Israel vs grannstaterna) 

Såg norrsken för första gången, på en övning i Älvdalen.

Bakelittelefonen med vev kommer jag ihåg liksom RA145 och en äldre tung och klumpig radio.

Andra minnen får jag nog fundera på, det var rätt länge sen.

Rykte in 97 Bevaknings/depåsoldat Strängnäs 10 mån. Efter grundutbildningen sökte man sig till Utö pansarskjutfält och fick bekanta sig allt från åka säkerhetsbil till bygga måltavlor till stridsvagnar och laga saker. 

Vi skulle fixa en gran till julen och klä den med ljus åt Kaptenen som var chef på övningsfältet den skulle stå utanför hans kontor. Vi tog nog en ganska risig gran 2-3 dagar senare fick vi utskällning för den granen och fick hämta en ny. Dom civilanställda sa att dom officerare som kom till ön hade supit med han och hånat granen.

Jag ryckte in 1968, och på mitt kompani hade vi ett gäng glada sabotörer. En natt bar de iväg med en säng innehållande en djupt sovande kompis från luckan in på befälsrummets ytterrum.  Där låg han och sov när befälen anlände nästa dag, men  efter det låstes rummet…

Telegrafisterna ansågs som kompaniets glidare, eftersom de satt inne och övade morsesignalering när övriga var ute i terrängen och blev svettiga. Samma gäng som ovan gjorde slag i saken och skrev en falskt dagorder för "gnistaporna" (vedertagen benämning). När deras kompanibefäl kom på morgonen för att öva telegrafering med dem var de försvunna, och när han tittade ut genom fönstret stod hela gänget uppställda på kaserngården med cyklar enligt (den falska) dagordern.

Det blev förhör om det där eftersom det var en förfalskad namnteckning under dagordern, men de skyldiga undgick upptäckt. Och skadeglädjen gick det inte att ta miste på bland icketelegrafisterna…

Ett lån från Sture Hegerfors:

"Första morgonen på I17 går Älan (Erland) fram till sergeanten.

-Dô, ja vill inte vara petig, men här kommer ja tebaks från frukosten å får se att mi säng fortfarande e obäddad!"

Påminner mig om en händelse

Jag gjorde lumpen på A9 i Kristinehamn och vid ett tillfälle var vi på I17 i Uddevalla av någon anledning som jag glömt. Vi övernattade på ett logement och på eftermiddagen efter kom några och bad om ursäkt för att de inte bäddat våra sängar.

Vi såg ut som frågetecken i ansiktena allihopa

Den servicen fick inte jag på I17, där jag gjorde repmötena! 😃 Mitt första repmöte gjorde jag f.ö. redan första året efter lumpen, signalister med färsk utbildning var en bristvara då. Vi skulle ha inhysts på I17, men eftersom man byggde om där så inkvarterades vi på Backamo, som hade en mörk historia som interneringsläger under andra världskriget.  Nu är det visst åter flyktingförläggning.

Egen bild.

Får jag berätta att min man och två kamrater blev skickade från Stockholm till Västervik på en skjuttävling. På ett ordinarie  tåg med varsin AK 4 och skarp ammunition. Det skulle nog inte hända idag. 😃

#8 Carpinus

Du skulle bara vetat att vi fick 50 kr för varje månadsprov i telegrafi utöver dagpenningen. Senare ökade lönen i ubåtsflottiljen för varje uppstigning från 50 meter i övningstornet, så ja hade det bra, men ökade 20 kg på 15 månader på den goda maten på "Pia". En sjöman älskar havets våg..👍

#13 Ja, du ser! Jag började själv som telegrafist, men gav upp rätt tidigt och anslöt mig till telefonisidan där jag hade mina kompisar. Fast våra telegrafister höll sig på torra land…

Jo det var många som föll ifrån de första månaderna, men fick det bra ändå. En upplevelse till var att åka med miniubåten "Spiggen" vilken skulle jaga ubåtar. Även kustradiostationerna var bra placeringar, och sändaramatörer som fortfarande har kontakter i etern efter mer än 50 år.

Nu är det ju mönstringar på gång igen, och jag läste i en tråd på iFokus någon som funderade över vart man skulle söka. Det väcker gamla minnen till livs, för jag minns snacket på luckan när vi kom in på vad vi sökt för vapenslag och placering. En ville bli jägarsoldat i Norrland, någon annan hade sökt flottan o.s.v.  När det blir min tur sa jag som det var, "hit". Reaktionen blev hur sjutton jag kunde söka ett sketet infanteriregemente, "vi sökte ju det och det". Motfrågan kändes självklar - "och vart hamnade ni då?"

Jag upplevde placeringarna som något av ett lotteri, och ibland verkade det nästan försvårande att ha för stora ambitioner. Fast det var heller ingen garanti att hamna på regementet närmast hemma även om man sökte det - jag träffade senare flera som gjort det och hamnat på långt avlägsna platser. Nu skedde ju detta i det sena sextiotalet, förhoppningsvis fungerar det bättre idag, ett halvsekel senare. Om inte annat så är det ju färre regementen att välja emellan…

Mönstrade under två dagar och efter alla tester och prat med en psykolog fick jag träffa en som föreslog 2 olika saker antingen kock på ubåt eller bevakning/depåsoldat. Det blev depåsoldat i Strängnäs i 10 månader.

Jo det är färre regementen idag tyvärr.

Min man gjorde lumpen på Nya varvet i Göteborg. Han fyllde 25 under tiden han var inkallad. 12 månader var det och vi som var nyträffade tyckte det var en evighet. Tack och lov så bodde jag ju nära. Det var de tre första månaderna i Karlskrona som var värst.

Min man önskade placering i Göteborg med motivationen att fästmön bodde där. Jag vet en annan kille som lämnade in en lång historia om sjukdom i familjen bland annat och han fick avslag från Nya varvet. Kanske tyckte de min mans svar var "ärligt" jag vet inte….

Varför han var så "gammal" var för att han tidigare fått uppskov eftersom han jobbat som sjöman. Hade han väntat lite till så hade han sluppit.

Sonen däremot fick frisedel. Han hade opererats året innan inryckning och såret var svårläkt om omläggningar gjordes varje vecka. Han var själaglad för sin frisedel😉

Tänk om man fick vara med på repövning och flottbesök för att åter känna sig som Kalle Anka, på platser man varit. Allt ifrån "Pinan" till Stockholms udda platser för flottister.😊

Resorna ut i världen i både Norden och Öst, där vi badade med Ryska röjdykare kring vår ubåt. Och inte får man glömma flickorna i varje hamn. 👍

#19 Hade du så kul i lumpen?

# Maria

Ja det fortsätter men hur blir det om man kommer igen med rollator?

Såg på en Tysk satellitkanal i söndags ett reportage om en resa längs Bohuskusten från Tjörn till Grebbestad vilka bilder, så rörd man blir av alla minnen, när de visade mitt hus på Orust.

Var på Orust bodde du?

# Maria

Stocken har jag mitt sommarhus och en sjöbod, som  jag fick se på den tyska filmen.

Åh vad spännande. Jag har varit i Stocken men det var länge sedan.

#Maria

Det var 1967 jag byggde mitt första hus där, omgivningarna, Gullholmen o Härm liksom Käringön, gör att man får en tår i ögat av minnena, som du vet från Hjärtumyxan bor jag inte permanent därute, därför saknaden. Hoppas barnen vårdar o bevarar mina minne.

#25 Min farfar bodde son ung på Käringön där hans pappa var skomakare. Han gjorde många läderstövlar till fiskarna där.

Att bli vän med urinnevånarna på öarna kan vara svårt, men något jag lyckats med genom att hjälpa dem med Echo lod o annan elektronik. Och som tack kom det ett antal humrar vid denna tiden, men man skulle hålla tyst om vem man fått av, då blev det mindre.