Även en yngre person kan ha tillräckligt allvarliga hälsoproblem, men klart är det ju värre för en 68-70-åring. Jag tycker inte nödvändigtvis åldern ska vara en SÅ avgörande faktor.

Nu är det ju inte bara en lunginflammation i Hillarys fall:

Potentiellt dödlig blodpropp.
Neurologiska problem.
Nödvändig medicinering av Coumadin på lång sikt.

Hon är uppenbarligen inte vid god vigör, kan man ju iaf säga. Sen om det stoppar henne från att vara president eller inte får var och en avgöra. Personligen tror jag att stressen som jobbet innebär inte är bra för en person med de problemen, vore det min egen förälder skulle jag verkligen inte vilja att de skulle bli president. Se bara på hur alla presidenter åldras av 4- eller 8-årsperioden även utan bevisade farliga hälsoproblem?

Sen kan man ju fråga sig om det är konspirationsteorier att hon inte är vid så god hälsa, när fakta verkar peka på allvarliga problem?

Undrar lite även vad SR menar med:
_"En annan fråga är om en 68-årig kvinna med lunginflammation verkligen ska hålla det tempo på 16-18-20-timmarsdagar, som krävs så här på upploppet inför presidentvalet.
Svaret ja innebär en potentiell hälsorisk, svaret nej betyder en klar politisk risk."
_
Vilken klar politisk risk är det hon menar här? Att Trump blir pres?

#1 Förmodar att den "politiska risken" just här är sedd ur demokraternas perspektiv, att en nedtrappning av kampanjen innebär fel exponering.

Jag ser mest fördelar med ålder i ledarskap. Det vore inte fel att bromsa ner farten på allt som händer i världen heller. Lite mer eftertänksamhet före istället för efter beslut fattas och saker utförs. Visst en yngre förmåga har mer reservkrafter och bättre grund för en stark hälsa. Men bristen på livserfarenhet och insikter är allvarligare brister anser jag. Därmed inte sagt att sjuka åldringar är bättre än starka ungdomar, en ledare behöver förstås vara frisk och vid god vigör, framförallt kognitivt och mentalt. Men hellre en frisk men lite skörare 70-åring än en impulsiv "odödlig" 40-åring som tror sig ha svaret på allt (42 ;-). Men sedan är ju personlighet, kompetens och åsikter viktigare ändå. Hellre en sjuk Clinton än en impulsiv krigslysten Trump är ju min personliga åsikt.

Själva idén med hälsodeklaration tycker jag verkar bra, oavsett åldern på kandidaten. Det är ju lite skillnad på en amerikansk president och en svensk partiledare - att partiledarna kan ersättas tämligen friktionsfritt har vi ju bland annat sett vid föräldraledigheter. Om en president insjuknar är det en händelse med större dignitet - det brukar ju sägas om de amerikanska vicepresidenterna att de bara är "ett hjärtslag från Vita Huset".

Vi är nog många som hoppas på Hillary Clinton här i landet. Däremot ser jag ett problem i hur den svenska presskåren faller in i ena sidans valkampanjer, vi såg ju samma fenomen när Obama (som jag också höll på) valdes. Kan vi lita på att vår fria media ger oss objektiva skildringar av kandidaterna, eller är det deras personliga uppfattningar vi får oss till del?

Ja det gäller nog att själv hämta information ifrån utrikesmedia ifall man vill ha en mer rättvist balanserad helhetsbild. För det är klart att all rapportering färgas av rapportörens egna åsikter. I a f i mediavärlden.

#3 Håller med om att de faktorerna är viktiga. Men faktum är trots allt att det är ett väldigt krävande jobb mentalt och fysiskt. Så frågan blir ju om man kan ta tillvara på erfarenheten och visheten hos en äldre person, med den takten som jobbet innebär. Eller om man förlorar på det. 

Jag är personligen inte emot äldre whatsoever. Helt ärligt är jag ganska kritisk på systemet med att ha en person som ska ha en sån roll, alls, oberoende av ålder. En yngre människa kanske är mer impulsiv och oerfaren, men orkar fysiskt och mentalt - och vice versa för en äldre. Kanske vore det bättre med fler personer så man fick en mix av faktorerna. Ungefär som man gör med mycket annat, på mina jobb jag har haft så är det vanligt att de äldre konsulterna med kunskap och erfarenhet tar hjälp av de yngre som har mer ork och energi för att sitta och jobba längre dagar, åka runt på möten mm. Det samspelet kanske vore mer optimalt.

Sen är min personliga åsikt att Clinton är minst lika krigslysten (om inte mer) som Trump. Hon är en mer slipad politiker helt enkelt, och som med alla sådana personer så går hon inte att läsa, och ingen kommer att kunna påverka vad hon skulle göra som president - förutom rika intressegrupper. Droppen rann väl över för mig gällande Clinton när jag lyssnade på de gamla inspelningarna från hennes advokatdagar, där hon försvarade en pedofil som hon själv visste var skyldig, men fick frikänd på teknikaliteter. Och skrattade om vilket "intressant" fall det var. Det för mig tyder på en sjuk människa, och då menar jag inte hennes hälsa..

Eller när hon beskriver fallet Gaddafi. Googla: "Hillary Clinton on Gaddafi: We came, we saw, he died", och se youtube. För mig är hon en sån falsk och hemsk människa att jag hade inte kunnat rösta på henne.

Med det sagt gillar jag inte Trump heller. Han är ärketypen för en sliskig kapitalist, IMO. Men jag tror heller inte att han är så "farlig" plötsligt som många vill få det att framstå från, oavsett hur mycket han ogillas.. Han är ju inte direkt ny i rampljuset, men aldrig varit i närheten av så hatad som han nu vill målas som av många.

Personligen hade jag nog tyckt att det vore dags att börja få upp procenten på tredjeparts-kandidater nu. Förstås kan ingen av dem vinna detta val, men kan de börja få 15% eller dylikt så kanske de vore riktiga kandidater om 2-3 val till. Det kan det vara värt på sikt.

Författaren Roland Poirier Martinsson skrev i våras i ett debattinlägg i Expressen där han hävdar att Trump och hans xenofobi har mindre betydelse för amerikanernas val än vi lockas att tro här hemma. Så här avslutade han sitt inlägg:

 "Kalle Anka hade fått tjugofem procent av valmanskåren om han varit republikanernas eller demokraternas kandidat. Det är likadant i ett svenskt riksdagsval. Hur många sossar röstar på partiet oavsett partiledare? Hur många moderater röstar på partiet oavsett partiledare?

_Slutligen en observation: amerikansk politik är svensk inrikespolitik. Sverige och kalla kriget. Palme och Vietnam. Reagan och nyliberalismen. Bill Clinton och Nya Moderaterna. George W. Bush och globaliseringskampen.

Att bevaka amerikansk politik är direkt relevant för svenska riksdagsval. Än en gång sviker svenska journalister, den här gången ser de ”nationalismens eld” släppas lös i USA. Än en gång tecknar svenska medier en falsk bild av USA och det tycks vara länge sedan de hade lika roligt åt sina hotellbarsanekdoter."_

(Nu halkar jag kanske ifrån huvudfrågan - åldersperspektivet inom politiken?)

#7 Jo det blir väl lätt att vi hamnar från huvudämnet om vi börjar prata om dessa kandidaters specifika åsikter. Tycker dock personligen det är lite komiskt med experter som isf nämner "Trump och hans xenofobi" som om det vore en universiell sanning. Det kunde man ju grävt djupare på i en annan tråd då. Men visst är det extremt många som röstar på sitt parti oavsett kandidat. Eller kanske ännu mer viktigt hur partiet styr vilken kandidat det skall bli, och inte folket. Det är bara att läsa på om superdelegater, så fattar man vilken icke-demokrati det är. Bernie hade aldrig en chans, det såg det demokratiska partiet till, oavsett folkets vilja.

On topic dock…:

Åldersperspektivet är nog svårt att bedöma universiellt. En frisk 65-åring vs en gravt överviktig 45-åring? Man får nog gå på individen helt enkelt. Nu vet jag inte hur sjuk Hillary faktiskt är.. Jag tycker dock det är rimligt att kandidaterna skall genomgå en komplett hälsoundersökning av ett oberoende läkarteam, rigoröst dokumenterat, så att folket får alla förutsättningar för att lägga sin röst. Så får man välja själv vad man värderar tillsammans med andra faktorer när man väljer kandidat.

Lyssnade på radions Amerikakorrespondent i morse efter nattens presidentvalsdebatt, och hon påpekade ungefär att den nittio minuter långa debatten hölls i rasande tempo och att "man ändå skall komma ihåg att de båda presidentkandidaterna är sjuttio år". Tycker väl att en presidentkandidat skall stå pall för nittio minuters debatt, och gör man inte det av åldersskäl skulle man inte kandidera. Nu stod de alltså pall, och då borde inte åldersfrågan ens ha tagits upp just här - anser jag.

#9 Ja puh! Jag hade aldrig stått pall för ens att sitta och titta på deras 90-minuters debatt och jag har en bra bit kvar till pensionsåldern!😃

Ju närmare valet vi kommer desto mer önskar jag att det fanns någon konstitutionell möjlighet att förlänga Obamas presidentperiod med fyra år (om han själv hade varit med på det förstås).

Putin fixade ju den detaljen på sitt eget sätt när han inte fick sitta kvar som officiell president….

#ja i detta kaos hade det absolut varit bättre! Å andra sidan man kanske bara skulle skjuta problemet framför sig. Tror att både hillary o trumph skulle hålla ut tills nästa gång igen isf.

Ja, det skulle förstås finnas en risk i det! Å andra sidan hade man dels hunnit reda ut Clintons mejlhärva till dess, och så hade man möjligen tröttnat ännu mer på Trump…🙂

Fast det är förstås bara hypoteser, Obama kommer givetvis att avgå.

Önskar hela världens folk hade rösträtt till usas presidentval. Då hade troligtvis ingen av dessa två katastrofpersonerna varit valbara idag.

"Efter att Donald Trump vunnit valet spekuleras det friskt kring vilka personer som kommer att ingå i hans stab. För de tyngsta ministerposterna är sedan tidigare redan några namn på tapeten, enligt anonyma källor inom Trumps kampanjadministration. Alla är vita män, majoriteten över 70 år gamla. "---

SVT

Om det bara blir män på de tyngsta ministerposterna så är det väl inget som förvånar, med tanke på den kvinnosyn Trump uppvisat under sin kampanj, och att han väljer att omge sig av gossar i sin egen ålder överraskar väl heller inte. Ibland tycker jag att det gått lite väl långt och snabbt med föryngringsivern inom svensk politik, men måste man välja så föredrar jag nog det än , som här, en samling farbröder på de högsta posterna, hur livserfarna och krya de än må vara.