På Okinawa har man en generellt  hög levnadsålder, och de gamla tycks förbluffande alerta långt upp i åren. I ett DN-reportage uttalar sig en pigg gamling:

"Men det är inte det som är den verkliga hemligheten med ett aktivt liv ­ i hög ålder, säger hon.

–  Sitter du hemma själv och tittar på tv blir du senil, oavsett ålder. Vi träffas och är tillsammans. Vi pratar och skrattar. Vi har alltid någon att dela dagen med. Det finns alltid någon sammankomst att se fram emot."

Jag tror att det är så på många mindre orter även i vårt land. Människor som känt varandra sedan barndomen driver på varandra att gå med på "antikrundan" (=den dagliga promenaden) eller vara med i boulegänget. Och om någon inte dyker upp så kollar man upp så att inget allvarligt har hänt.

Utan att generalisera ligger det nog ändå en del i det som står i TS: "Människor flyttar in till anonyma städer där folk, till skillnad från på mindre orter, inte har koll på varandra." (Många väljer det livet självmant, och det får man förstås också respektera.)

En visa som nog säger mer än de flesta avhandlingar…

Åh det är min absoluta favorit av alla Barbro Hörbergs fantastiska visor och jag håller med om att den säger mycket.

Det finns ytterligare låtar med liknande tema, som Skalden Wennerbom och Streets of London, men kanske är det ändå Gamla älskade barn man kommer att tänka på först i det här sammanhanget…

_ "Den senaste forskningen visar att långvarig ofrivillig ensamhet är kopplad till dålig livskvalitet, nedstämdhet, demensutveckling, hjärt- och kärlsjukdomar och risken att dö i förtid. När människor får skatta vad som är viktigast i deras liv blir svaret alltid vänskap, gemenskap och relationer. Människan är gjord för gemenskap, behovet av att höra till är biologiskt grundat i våra gener och ofrivillig ensamhet är både plågsam och destruktiv."---

 "Våra gamla ålderdomshem gav ofta just det som den äldre så väl behövde – sällskap och umgänge som skyddade även mot fysisk sjuklighet. I dag är fokus på att alla skall bo hemma in i det längsta och hemtjänsten skall hjälpa till med det praktiska. Det är naturligtvis oerhört uppskattat för det äldre paret som inte vill annat än att fortsätta bo tillsammans men behöver praktisk hjälp. Men situationen är helt annorlunda för den ensamma änkan vars vänner dött bort. Ensamheten sätter sig i kroppen och ger upphov både till oro, smärta och riskerar hälsan. Framtidens äldrevård behöver fler alternativ som inser gemenskapens och relationernas betydelse för hälsan i stort.
I dag har sjukvården och äldrevården fokus på kroppen och på funktioner, vilket i sig är bra men det räcker inte till. Kropp och själ är intimt förknippade och det går inte att bortse från de psykologiska, sociala och existentiella effekterna på den fysiska hälsan."_

Peter Strang, Professor i palliativ medicin, överläkare på Karolinska institutet och Stockholms sjukhem. Författare till boken: ”Att höra till. Om ensamhet och gemenskap” (Natur & Kultur 2014) på DN Debatt 150716.

_"För tredje året i rad har Socialstyrelsen på regeringens uppdrag frågat alla äldre med äldreomsorg vad de tycker om sin vård och omsorg."---

"Att de som är ensamboende är mer ensamma än de samboende är kanske inte så konstigt. Däremot är det möjligen överraskande att de som bor på äldreboenden i störst utsträckning upplever ensamhet; där svarade två av tre att de ofta eller då och då besväras av ensamhet. Undersökningen visar att känslan av ensamhet har ett tydligt samband med upplevelsen av ett dåligt bemötande hos personalen."---_

News55

#6 Nu vill jag inte på något vis klanka ner på personal på äldreboende som ofta gör ett fantastiskt jobb men jag undrar ibland om man inte ska ha större krav på utbildning och erfarenhet.

Gamla människor på boenden är numera ofta i stor grad behov av mycket hjälp. Den kan både vara medicinsk och rent allmän men man måste på något sätt ha en grundläggande sjukvårdsutbildning och viss kunskap om sjukdomar som äldre drabbas av. Bl.a demens och hur man bemöter detta och hur en dement människa kan agera.

#7 Du har säkert rätt. I och med att det är svårare att få plats på äldreboende numera innebär det förmodligen i gengäld att de som verkligen får plats är i behov av rätt omfattande hjälp redan från början. Att två av tre vårdtagare som alls är i skick att besvara enkäten upplever ensamhet är högst bekymmersamt, och då är det ju att ta i beaktande att de som inte är i skick att svara kanske upplever sig ännu mer ensamma.

#8 Ja precis.

Numera så verkar det ju vara så att får man inget bättre jobb så kan man alltid söka till äldreboenden eller hemtjänst. Det känns som ett slags slaskjobb.

Både för de äldre och för de anställdas del så borde detta uppgraderas och bli ett mer attraktivt arbete.

#9 Om jag skall tillåta mig att gissa så är en tänkbar utveckling att det i takt med befolkningstillskottet kommer att skapas mer okvalificerade arbeten inom vården, typ sällskapsfunktioner, utan att det sker någon uppgradering eller löneförbättringar. Och visst, det är ju positivt om det kommer avlastningsfuntioner i form av att gå ut med åldringarna en sväng, men det kanske behövs mer…

Jo det är en helt annan sak.

Jag är bara rädd för att man utnyttjar detta och det är inte bra varken för de gamla eller arbetaren.

#11 Helt med på de noterna!

En va mina mostrar var Röda korsvärdinna   inne på lasarettet en dag i veckan fram till 78 års ålder. Hon fick sluta då det inte fanns någon försäkring som täckte henne.

Inför milleniumskiftet så gjorde de reportage om äldre människor och hon var en av dessa då 90 år gammal. Hon sa att soffan är pensionärens värsta ovän och hon var aktiv i 5 olika föreningar.

 Hon var aktiv nästan in idet sista. Vid 97 års ålder fick amputera ett ben men tillbaka till sitt hem skulle hon och det fick hon också. Hon dog av ålderdomssvaghet vid 99 års ålder.

#13 Vilken krutgumma! 👍

Jag kan bara hålla med. Alltid roligt att få läsa om pigga åldringar.

 "Ofrivillig ensamhet kan leda till psykiska besvär som depression och nedstämdhet, och det kan även påverka den fysiska hälsan. Faktum är att ensamhet ökar risken att bli sjuk och dö i förtid.

– Att vara ensam mot sin vilja är en riskfaktor jämförbar med rökning, säger Peter Strang, cancerläkare och professor i palliativ medicin."---

"Ett samhälle där man helst vill att de äldre bor kvar hemma så länge det bara går. Vilket är bra för en del, men långt ifrån för alla. – Att det kommer personal från hemtjänst och hjälper en hemma behöver inte nödvändigtvis betyda att man känner sig mindre ensam. Det beror helt på hur samspelet fungerar. En del personer är bra på att bemöta de äldre, att prata med dem som jämlika och se dem i ögonen. Men kommer det någon som knappt pratar med dig eller pratar över huvudet på dig, inte tar i dig och inte heller ser dig i ögonen, då kan det istället öka ensamhetskänslan, säger Peter Strang."---

Veteranen

# 16 Men även om man bor ensam så betyder det inte att man är ensam. Så länge ögon och öron fungerar så kan man alltid se på TV eller lyssna på musik/radio och läsa både tidningar och böcker. Min Mor hade en katt som hon knappt släppte ut för att hon var så rädd om den. När de sov så låg han intill henne i sängen med sitt huvud tillsammans med hennes på kudden.

Jag ringde varje dag och besökte henne en gång i veckan. Ibland på somrar och vårar så körde vi en runda och naturligtvis så åkte vi och handlade.

Mina bröder var också där fast inte samma dagar som jag för vi ville inte att det skulle kollidera.

#16 Det är nog två olika saker beroende på hur vi är som individer. Vad Strang säger är som jag förstår det att den som känner sig ensam inte nödvändigtvis känner sig mindre ensam av att få besök av en hemvårdare som inte "bryr sig". Känner man sig själv inte ensam kanske man inte reagerar på samma sätt på hemvårdarens ointresse?

Strang säger i rader som jag inte citerat: "Det finns tre saker som kan lindra och bryta ensamhetens skal, menar Peter Strang, och det är språket, blicken och beröringen. Att en annan människa ser dig i ögonen, en hand på en arm, ett vänligt ord – det är saker som är så små men kan göra en oändlig skillnad." Vad jag förstår var din mor i den lyckliga omständigheten att hon inte behövde vara i avsaknad av den närheten, men alla har det inte så beviljat, och det var väl dem Strang avsåg.

"Ett kommunbeslut gjorde att 67-årige Lennart Hagberg förlorade sin enda vän – kontaktpersonen Eva. Men domstol gav honom rätt mot Angereds stadsdelsnämnd.

Ingen kommer och hälsar på Lennart Hagberg på äldreboendet i Angered.

Den 67-årige före detta byggnadsarbetaren bor på Prästkragen, en sluten avdelning för äldre med psykisk funktionsnedsättning. Ibland släpper personalen ut Lennart på balkongen för att röka en cigarett. Resten av tiden spenderar han mestadels inne på sitt rum.

- Det finns inte så mycket att göra här. Ingen pratar med mig. Det är väldigt ensamt, säger Lennart Hagberg när vi möter honom i hans lägenhet på boendet."---

GP

Jag glömde säga att hennes syster hälsade på henne för hon bodde mindre än 1 km från henne

_"Begravningsentreprenören Gillis Edman skulle vilja hitta ett sätt att sammanföra alla änkor och änkemän i Göteborg.
- Begravningsbyråerna sitter ju på enorma register över dem som har blivit ensamma. Tänk om vi kunde ordna så att de som ville kunde möta varandra, säger han."---

"Sorgen är kärlekens pris. Det vet var och en som har älskat och förlorat någon. Och under sina 40 år som begravningsentreprenör har Gillis Edman träffat oräkneliga människor som mist sina nära och kära. Han har mött tårar och förtvivlan, men också massor av värme och tillit inför framtiden.
- Sorgen är en objuden gäst, som det inte går att välja bort. Det går inte att göra slut med smärtan, den måste släppa greppet om den som drabbats, säger han."---

"Det är alltid en utmaning att hitta kärleken sent i livet, men chanserna ökar om man förstår varandra, tror begravningsentreprenören. Och vem kan bättre begripa hur det känns att bli ensam, än den som också förlorat en livskamrat och vän?
- Det är viktigt att de som är kvar i livet är barmhärtiga mot sig själva. Det är mänskligt att längta efter tvåsamhet, säger Gillis Edman."---_

GP

Jag jobbade på ett ålderdomshem en gång i tiden. En del var ensamma för att dom levt så länge så deras barn hade hunnit gå bort.. Och barnbarnen var utspridda runt omkring i landet.

#22 Ja att överleva sina barn är ju ingenting någon önskar.

Jag minns en äldre man när jag jobbade på en geriatrisk vårdavdelning. Han var 106 år och ganska så dement😉 och svor och gormade över att "pojkfan" inte hälsade på varje dag. Nu var ju den stackars "pojkfan" en herre i 80-års åldern som gick med rollator och det hela blev ganska komiskt.

De bodde ihop och sonen hade ordnat så att pappan fick sitt sovrum på första våningen i villan vilket pappan var väldigt upprörd över.

Sonen var en trött gammal man och jag gissar att faderns död både blev en sorg och en lisa.

Om saknad och ensamhet i juletid.

Musik: "Dad" med Neele Ternes

"Var sjätte man och en av tio kvinnor har ingen nära vän. Det här blir vanligare med stigande ålder och tydligare för männen än kvinnorna. I åldersgruppen 65-74-års åldern har 26 procent av männen och 13 procent av kvinnorna ingen nära vän, om de saknar en parrelation."

Källa: SCB

"Hälften av drygt 800 tillfrågade personer över 78 år känner sig ensamma. Det visar en studie av Elin Taube, forskare och lärare på institutionen för hälsovetenskaper på medicinska fakulteten på Lunds universitet. – Vad man såg under en sexårsperiod var framför allt att ensamheten inte försvann. Var man ensam så var det hög sannolikhet att den bestod över tid, säger Elin Taube. Ensamhet har samband med nedstämdhet och depression. Andra studier har visat att äldre ensamma oftare söker vård eftersom de är nedstämda. – Att vara ensam behöver inte vara ett problem om den är självvald."---
Expressen

_ "Jag är själv på riktigt rädd att man blir gammal och inser att man anammat fel livsstil. Mardrömmen är att dö ensam. Det är betydligt lättare att göra det här än i andra länder.
Erik Gandini menar att socialdemokraternas jämlikhetsmodell också – paradoxalt nog – banade vägen för den egofixerade nyliberalismen på 80-talet. Välfärdsmodellen satte individen i centrum, och när vi verkligen blev fria från varandra var det en explosiv cocktail.
– Jag tror inte Palme tänkte att vi skulle bli ensamma egoister, som bor själva och dör själva. Det tror jag verkligen inte socialdemokratin avsåg."---

 "Jag tycker att det är en fråga som vi borde kunna lösa. Jag är helt säker på att vi kan det. Vi behöver inte revolutionera den svenska modellen. Men vi behöver råda bot på ensamheten och segregationen."---_

Sydsvenskan

Jag dör hellre ensam än tillsammans med en masa människor som jag inte har något gemensamt med.

_"Enligt en metastudie, som publicerades i tidskriften PLoS Medicine för några år sen, anses ofrivillig isolering öka risken att dö i förtid med 30 procent. Siffran är jämförbar med rökningens skadeverkningar, och högre än för fetma och fysisk inaktivitet.
- Äldre som lever ensamma har även större risk för demensutveckling eftersom minnesfunktionen påverkas, säger Peter Strang.
Frisättningen av stresshormoner vid ensamhet är också en lågintensiv stress, som på sikt kan vara en belastning på kroppen. Därför ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar och för tidig död. "---

"Det är däremot stor skillnad på ofrivillig och självvald ensamhet, poängterar professorn. Avskildhet kan vara bra för att tänka, komma ikapp sig själv och hitta lugnet inom oss. Det är först när människor är ensamma mot sin vilja, som det kan bli farligt.
- Social isolering kan ha många orsaker, som utanförskap i samhället, mobbning, eller helt enkelt för att man har nått en ålder då alla i ens omgivning har dött, säger Peter Strang.
Han tycker att socialpsykologen John T Cacioppos fem steg kan vara ett utmärkt sätt att bryta ensamheten."---_

"Extend yourself. Ta första steget till kontakt genom att hälsa, småprata och ha ögonkontakt med andra människor. Försök att inte förvänta dig något i gengäld.

Action plan. Fundera ut ett sammanhang där du kan göra något du trivs med, exempelvis en kör eller en förening.

Selection. Välj vilka du vill bli vän med och investera i ett fåtal.

Expect the best. Utgå från att människor omkring dig vill dig väl. Om det inte fungerar att ta kontakt varje gång, överanalysera inte situationen.

EASE är en handlingsplan för hur människor kan göra för att bryta ensamheten, skapad av den amerikanske socialpsykologen John T Cacioppo."---

GP

"Idag kan man klara av de flesta av sina ”ärenden” utan att tala med en enda människa. Banktransaktionerna görs på internet. Postkontor finns knappt längre. Semesterhotell och flygbiljetter bokar man själv på nätet. Tågbiljetterna ligger i mobilen. När man ska veckohandla tar man bilen till stormarknaden, drar kortet i p-automaten, självscannar sina inköp, betalar med kort i automaten vid utgången och sedan kör man hem för att kolla nya böcker på Adlibris.

”All the lonely people. Where do they all come from?”

Från modernitetens maskinrum, lyder ett slitet men inte nödvändigtvis helt galet svar."---

"När man växlar några ord med kassörskan i det lokala snabbköpet, eller nickar åt en man som man då och då brukar stöta på i kvarteret, bekräftar man en samhörighet man inte behöver kvalificera sig för. Det är inte byns ”alla-vet-allt-om-alla”-gemenskap, men inte heller countrysångernas tröstlösa ensamhet på den neonblänkande trottoaren. Man är istället bejakad både som autonom individ och som andelsägare i något gemensamt: den här gatan, de här kvarteren, den här stan…

Detta dubbla erkännande – att man får vara både anonym och sedd, att man tillerkänns rätten att vara både ensam och delaktig – tror jag är viktigare än man kanske först tänker sig."---

"Vad händer då med ett samhälle som i allt högre grad präglas av självscanningsbeteenden, bokstavligt och bildligt?

Sverige är ett land där invånarna sedan länge hyst en fäbless för innovationer och apparater och affärsmodeller som eliminerat tvånget att träffa, och tala med, andra människor. Personlig service har ratats till förmån för brickluncher, obemannade bensinmackar och, på senare tid, taxibolagens beställningsappar.

Och nu tycks utvecklingen ta ännu ett språng mot den full ut förverkligade rationaliteten. Självscanningen på Ica är bara ett av många förebud om nästa socio-teknologiska revolution."---

"Om vi inte längre behöver, eller kan, möta också människor vi inte känner, i vardagliga och rutinmässiga sammanhang (posten, banken, snabbköpskassan, på tidningssidorna) så kommer det rimligen att påverka oss, på det ena eller det andra sättet. Man kan, med Putnam, tänka sig att det sociala kittet mjukas upp eller nöts bort. Man kan tänka sig att det uppstår ett långsamt växande tomrum i samhällsbyggets kärna.

Kanske är det att dra för stora växlar på automatiseringen av livsmedelshallarnas kassasystem. Men det finns ändå en dimension av den utveckling som förtjänar en smula uppmärksamhet."---

Ur en lång och tänkvärd artikel av Per Svensson i Axess Magasin . Värd att läsa i sin helhet, tycker jag!

Än så länge är självscanningen frivillig. Själv vägrar jag att göra butikens jobb åt dem.

Jag minns tiden när man körde in till en bemannad mack och personalen förutom att tanka också gjorde ren rutorna på bilen.

Visst har i effektivitetens namn en del mänskliga möten försvunnit och det har säkert betydelse för samhället, frågan är om det har tillkommit några nya mötesplatser? Gymmet kanske.

#30 En del ser gallerior och köpcentra som mötesplatser. Själv upplever jag dem bara som skrämmande och skyndar över dem när jag har ärende till någon butik. Här är några synpunkter:

"Sverige toppar listan över flest antal kvadratmeter köpcentrum per skalle i Europa. Trenden är att de bara blir större och större. De tar av det gemensamma rummet och skapar ett för dem som kan betala, anser landskapsarkitekten Janita Sundqvist."---

_"Stadshistorikern Bosse Bergman ser jättegalleriorna som ett storstadsfenomen på väg mot överetablering. I mindre städer fyller gallerior däremot en viktig funktion, anser han.
– De är en träffpunkt och får folk att åka ner på stan oavsett väder, när man vet att man även kan röra sig inomhus.
Han säger att ända sedan 50-talet, när de första varuhusen kom, verkar svensken förtjust i den självbetjänande handeln. Att gå i sin egen takt, i stora rum. Jättegallerior i allmänhet, och Mallen i synnerhet, tycker han däremot är mindre lyckade."---
_

"En som tittat närmare på köpcentrums påverkan på det offentliga rummet är landskapsarkitekten Janita Sundqvist. – I ett köpcentrum förväntas du vara konsument för att få umgås. Det kan bidra till ekonomisk segregering genom att det bara är de som kan betala för sig som kan använda dessa mötesplatser."---

"Och enligt Janita Sundqvist skulle shoppinggator vara bättre offentliga rum än köpcentrum. Där den som inte har pengar att konsumera, eller inte vill, också får plats. Vårt beteende är enligt henne ett annat på en gata eller torg, än i en galleria. Men hon ser en trend i hur kommuner, som ofta saknar pengar, säljer ut allt mer mark. – Alla köpcentrum är inte hemska. Men kommunerna måste tänka att ju mer mark de säljer ut, desto mindre mark är offentligt ägd. Och desto mindre mark är till för alla."

http://arbetet.se/2016/02/12/allman-plats-men-bara-for-inbjudna/

Jag avskyr gallerior. Vi bor ju ganska nära Frölunda Torg (i alla fall fågelvägen) och ibland åker vi dit på grund av utbudet av butiker och man kan få gjort fler ärenden samtidigt men jösses vilket trist ställe.

Självscanning i affären när vi storhandlar en gång i veckan är jättebra tycker jag.

#32 Ja, Frölunda Torg och Nordstan är öken för mig. Återstår att se vad de håller på att smälla upp här på orten…

#32 Också snabbköpskassörskan kan ha en socialfunktion och med självskanning missar du det. 😃

#34 Japp det missar jag. Kanske jag tänker annorlunda om jag behöver handla ensam i framtiden men nu handlar jag alltid tillsammans med min man😉

Jag har inte vågat mig på scannrarna. Förresten har jag inget kort heller…

_"Många seniorer lever ensamma större delen av året. Men, på Stenfasta utanför Stallarholmen har Stockholms Stadsmission arrangerat sommarkollo för äldre i flera år, som en möjlighet att bryta ensamhet och isolering. Här har sommarnöjet ingen åldergräns."---

"Gun Rickan är 87 år och besöker kollot för andra gången, hon tycker att kollot är viktigt för de som inte kan eller orkar ta sig ut i naturen själva. Dessutom är maten fantastiskt god, tillägger hon.
– Jag tycker mest om naturen. När jag tittar ut genom fönstret på morgonen ser jag harar som springer omkring och fåglar som pickar på gräsmattan. Det är underbart helt enkelt, säger Gun.

Till äldrekollot kan man åka under en- eller tvåveckorsperioder och antalet besökare ökar varje år. De allra flesta återkommer.
Torsten Höglund, 95 år från Stockholm, har slagit sig ned under ett parasoll och läser om Vincent Van Gogh i tidningen. Han berättar att det främst är ensamheten som har fört honom till äldrekollot.
– I fjorton dagar ska jag vila upp mig och komma ifrån det enahanda livet. Jag är ensamstående eftersom min fru gick bort för några år sedan och då blir det ensamt ibland. Jag ska ha det lugnt och skönt och trevligt, berättar han."---_

SVT

# 30 Tänker du inte på arbetsmiljön för dem som sitter i kassorna. Tänk vad mycket tungt de måste släpa på under en dag. Jag/vi självscannar alltid.

#38 Jo jag tänker på att de inte ska bli arbetslösa.

# 39 Men gärna utslitna i axlarna?

 "Ensamhet, oro och ångest präglar tillvaron för många äldre. Nu vill Socialstyrelsen att kommunerna förbättrar situationen för dessa individer. Socialstyrelsen har frågat alla äldre som har hemtjänst eller äldreboende om hur de mår och vad de tycker om hemtjänsten respektive äldreboendet.

Resultatet visar att nästan var tionde, nio procent, har svåra besvär av ängslan, oro eller ångest. Något fler, 15 procent, säger att de ofta besväras av ensamhet."---

TT

"I den aktuella rapporten uppgav 52 procent att de upplever besvär av ängslan, oro eller ångest. 43 procent uppgav att de upplever lättare besvär, medan 9 procent beskrev besvären som svåra. Totalt uppgav 58 procent att de besväras av ensamhet, var av 15 procent uppgav att de ofta besväras av ensamhet."---

Källa: Socialstyrelsen.

"I Statistiska Centralbyråns undersökningar av svenska levnadsförhållanden uppger var tionde person i åldern 65-74 år, var sjätte i åldern 75-84 år och var tredje i gruppen 85 år och äldre att de känt sig ensamma de senaste två veckorna. Översatt till hela gruppen fyllda 65 år, uppger då cirka 300 000 äldre uppger att de upplever ensamhet relativt ofta.

Den påtvingade ensamheten – kanske till följd av att man förlorat make eller maka, vänner, husdjur eller tvingats flytta – medför risker för isolering, nedsatt fysisk och psykisk hälsa, sämre livskvalitet och död i förtid, skriver SPF Seniorernas ordförande Christina Rogestam ett debattinlägg på SVT Opinion.

Även om organisationer som SPF Seniorerna och även om enskilda individer kan göra och också gör stora insatser för medmänniskor, så behövs ”insatser på alla nivåer i samhället för att motverka ensamhet bland seniorer”.---

http://www.senioren.se/nyheter/motverka-den-farliga-ensamheten/

Äldrekontakt är en ideell,  politisk och religiöst obunden förening som funnits i Sverige sedan 2008 och är inspirerad av ett liknande engelskt koncept. Målet är att bryta social isolering bland äldre över 75 år, och man gör det i form av fikaträffar.
Idag finns ett fyrtiotal fikagrupper i fem större städer och fjorton andra orter, och flera är på gång. Senioren skriver om en fikaträff i Göteborg.

"På papperet skiljer det 70 år mellan dem. Men när fikavärden Lisa, 28, dukat fint hemma i tvårummaren är gästen Marianne, 98, bara en bordsbredd bort. – Att mötas så här är väldigt kul. Framför allt inser man hur lika vi är, säger Lisa."---

"Att fika ihop i två timmar med en utvald grupp en gång i månaden är däremot ett recept i sig. Tanken är att öka livsglädjen, främja vänskap och hjälpa till att öppna dörrar ut mot verkligheten både för ensamma äldre och intresserade yngre, som Äldrekontakts verksamhetsansvariga Therese Gyll, summerar idén."---

http://www.senioren.se/leva-uppleva/fikatraffar-oppnar-dorrar-for-vanskap/