Enkla saker som kan göra en pensionärs dag
Gjorde något idag, helt utan att liksom reflektera över det, för det kom mig så naturligt. Men den äldre kvinnan såg så otroligt tacksam ut, som om jag precis gjort hennes dag. Så jag ville dela med mig om det här, och andra får gärna dela med sig om små små saker de gjort som inte varit en uttänkt handling, utan en instinktiv reaktion att helt enkelt vilja hjälpa.
Det var nämligen så att jag fick springa för att hinna med bussen hem. Såg en äldre kvinna med rullator som hade stora problem att ta sig in i bussen. Hann inte dit i tid för att hjälpa till, men när jag märkte att vi skulle av på samma hållplats, gick jag direkt fram till henne (jag gick av bak, hon fram) och frågade om hon behövde lite hjälp. Hon hade redan börjat förbereda sig för att försöka backa ut ner i den hala snön för att sen försöka lyfta ner rullatorn. Hon såg chockat på mig, och frågade vad jag sa, och jag log och frågade igen om hon behövde lite hjälp. "Ja, tack gärna" svarade hon. Så jag lyfte ur hennes rullator, och såg till att hon stadigt kom ner på marken eftersom det kan vara halt här.
Hon tackade mig så himla hjärtligt och såg så otroligt tacksam ut, och jag tänkte för mig själv "nämen självklart, jag var ju här, jag såg, jag kunde hjälpa - varför skulle jag inte göra det?" Till henne log jag bara igen och sa "det var så lite", hälsade henne en god helg, och gick iväg.
För mig var det ingen sak. Alltså jag planerade inte att "om vi går av på samma ställe hjälper jag henne", det var instinktivt. Jag hade uppmärksammat att hon haft lite besvär, och om hon behövde hjälp är det ju klart man gör det. Det var ju som sagt för mig ingen stor grej alls. Tog tio extra sekunder och noll ansträngning. Men det syntes att för henne var det verkligen något som betydde mycket.
Det gör mig både glad och ledsen. Glad att jag kunde ge henne ett leende på läpparna, men ledsen över att hon såg så förvånad ut när jag frågade om jag kunde hjälpa till.
Men mest känner jag mig glad, för jag vet att med ingen ansträngning lyckades jag ge någon en bit hjälp, och det gör mig varm inombords.
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
Det är viktigt att vi hjälper varandra.🙂
/Maria
Det behövs inte mycket för att glädja andra, bara lite omtanke.
¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
Ja det tycker jag med. Speciellt när det inte är något som kräver något av en. Jag har hjälpt en snäll äldre man som bor några våningar under mig med matkassar ett par gånger när jag råkat komma hem samtidigt som honom då jag vet att han har svårt att bära och gå i trappor. Det kommer liksom automatiskt det med. Jag kan, så varför skulle jag bara gå förbi när jag ser någon gå med en kasse upp en trappa, vila, gå ner och hämta nästa kasse, vila, och repeat? Liksom, hur mycket av min tid och energi tar det upp att bära några kassar upp några trappor? För mig är det en fis i rymden, men han blir verkligen tacksam och det gör mig glad.
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
Det är så viktigt att vi hjälps åt och jättefint gjort av dig Calcifer. Där jag bodde förut, så körde jag då och då hem äldre och funktionshindrade med deras matkassar, noll besvär och på sin höjd en liten omväg med bilen 🙂 Nu när jag bor mer på landet, så hjälper vi varandra med allt möjligt 🙂
/Désirée
#3 Gjorde likadant förr när grannen på tredje våningen hade svårt att ta upp kassarna. Hon hade KOL och fick stanna på varje trappavsats.
¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
Detta borde vi alltid göra!
Absolut, alla borde göra det. Men jag tror en del ibland glömmer?
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
Det är så lite som kan betyda så mycket. Fint gjort av dig, Calcifer!🌺
Själv fick jag riktigt ont i hjärtat i höstas. Jag var med mina vänner på en marknad och hjälpte dem att sälja te. Fram kommer en liten tant med rollator, tittar och provdoftar. Sen frågade hon om vi hade mindre förpackningar, hon hade inte råd med en påse på 100 g och den skulle dessutom ta så lång tid att dricka upp.
Vi hade ju tyvärr inte mindre påsar men min vän lyckades rota fram en provpåse som redan var öppnad och sträckte fram den med ett "God Jul!".
Då brast det för lilla tanten.
"Det blir ingen jul, jag har precis blivit ensam och barnen, ja de vill inte komma."
Hennes tårar rann och vi kände oss så fruktansvärt otillräckliga. En så stor sorg och ensamhet som skar i hjärtat.
Min vän tog några påsar, gick ut ur boden och gav dem till tanten med en stor kram.
Det var sista gången jag önskade en kund God Jul om de inte själva sagt att de skulle fira jul.
Minnet av tanten kommer att följa oss länge, jag hoppas att både teet och kramen värmde henne lite grann på julen i alla fall.❤️
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
Starta ny diskussion